min box

Och jag tänker på

en människas olika tillstånd

som varierar från dag till dag

skiftar mellan sekunder

det är kärlek

det är ledset

det är glatt

det är ont

det är närvaro

det är disträ

det är värme

det är stress

det är elektricitet

det är avkoppling

det är vilja

det är lycka

det är öga mot öga

det är inte

det finns tid

det finns inte

och så tänker jag på ytterligare 

en människa

med alla sina olika tillstånd

och hur liten chans

det är

för dessa två

att synkronisera

med varandra

egentligen.


Men magiskt

när det väl händer...



 

  
   
   
   
   
    
 

Jag drömde en dröm i natt

om ett hus som var mitt

med massa saker

massa människor

i virrvarr

och du var där

med en ny

utan ansikte.


Ni gick runt

på led

inte hand i hand

som man ska

bara bedömde

tilltalade mig inte.


Det fanns ett rum

en barnkammare

fylld till bredden

av leksaker

färger

ljud

ni länsade hela rummet

tills allt var kalt

det gjorde mig inget

det var till och med skönt.


Jag sa till dig

jag skrek till dig

- min farmors cykel


Den guldiga, som pappa lagat åt mig

du låtsades inte höra.


Den gyllene, rullande, portabla

historien som alltid är på väg

som aldrig är still 

som driver

mig

framåt

det var den jag ville ha.

Ibland när saker gör riktigt ont

inte nu

men det har gjort

så tänker jag

att enda sättet

för alla människor

att klara sig

att kunna omfamna

sakerna de inte kan hantera

och komma ut på andra sidan

kantstötta

men gyllene

är att säga

- Det fanns en mening med det.


Lika genomskinligt som tröstande