min box

Det är 20 december och det regnar. Faktiskt.
Det låg fyra skrynkliga guldstjärnor på stentrappen till mitt hus. Jag såg dem.
Jag gillar att tända min vita julstjärna, det enda julpyntet som gör mig riktigt glad.
Jag funderar på hur min lilla systerdotter kan fler coola förkortningar än jag när vi msn:ar.
Jag vann ett svettband  för bästa spurtare och klättrare på spinningen idag.
Jag funderar på varför jag inte blev bäst i någon sport när jag kunde, för god damn! jag har uthålligheten för det.

Mina blommor ramar in fönstret som en djungel kring det gråa utanför.
Jag såg en tant med rullator igår som stod på trottoaren i det skira solljuset och blundade. Fint.
Människor kan vara vänliga själar och lämna in en borttappad julklappspåse i butiken där jag glömde den.

En lycklig flicka på Mallorca gör mig glad för att hon är glad.
En annan flicka tar vietnamesiska utbytesstudenter till sitt hjärta i Umeå. Jag ler.
En annan flicka är så engagerad i sitt inredande och spacklande av kök att hon glittrar.
En flicka som oftast får mig att bli till en bättre människa bjöd mig precis på nyårsfest.
En kille vars soffa jag lånat i årtionden ska jag ringa i morgon och påminna om att träffa mig. Som jag alltid får göra.
En annan kille surfar i Sydafrika och saknar mig.

En flicka påminde mig om småsaker.
Att saker sker, saker syns och upplevs. Men om jag inte berättar om dem så skulle de inte ens existera.
I allafall inte för någon annan än för mig.
Minns du att vårt första samtal handlade om just detta?
Att synliggöra...
Tack Frida för påminnelsen:)