Reflexmänniskor och födelsedagsfest



Började dagen med att källsortera.
Det måste man när man ska ha fest och en massa ny skit ska in i lägenheten.
Jag syftar då på flaskor och burkar ...och kanske lite presentpapper.
Inte på människor.

Träffade dock en konstig människa vid sopsorteringsgården.
Hon skrek på en bil som körde förbi.
- Att man inte ens ska kunna få slänga skräp i fred!
Sedan vände hon sig om och sa till mig.
- Hur intressant kan det vara att förfölja mig till soporna?

Jag nickade på något sätt medstämmande för att hon inte skulle rycka upp en imaginär kniv.
Hon hade dessutom reflexväst.

Vad är det med udda människor som dyker upp hela tiden och tilltalar mig?
I reflexväst?
Man tänker ju att folk som har vett att köpa en reflexväst borde ha sunt förnuft, ta ansvar och  ha alla hästar i stallet liksom.
Aaa Elin jag tänker på dig som har en:)

Dessutom kan ni läsa hos Elin hur bra hon är på att utreda kaoset som jag alltid tycks drabbas av.
För när hon har packat ner hela sin lägenhet till Holland så har jag inte ens städat inför festen.
När hon har vänner är på intåg, är mina försenade.
När hon har valt sin outfit så har hon tänkt på den i flera veckor och jag är helt clueless och kommer testa 100 outfits innan jag gråtande bara tar något.
När hon har förberett sin del av maten så har jag bara varit och handlat.
Men jag har varit på spinning:)

Men vad vi har gemensamt är, pirret i magen (även om mitt glider mer åt magkatarr), glada tankar, fina vänner och en grym kväll att se fram emot.
Glömde jag säga att vi ska födelsedagsfest ihop?
Wihhhoooo!  

Kanske har man lite tur ändå?



I dag har jag varit på min första massage.
Jag cashade in mitt presenkort som hängt på mitt kylskåp sen den 15 december förra året.
Det var inte direkt stilla och medetativt.
Han pratade en massa.
Han var rätt rolig.
Det slutade med att jag gav mitt telefon nummer...

Nä inte så.

Jag skuttade därifrån med oljiga fötter och ett erbjudande som butiksbiträde.
Där ser man:)

Cykelstörd



1,3+25+3+2,9+4,8+4,8+1,3+1,3= 44,4

Cyklade till Träningskompaniet, avverkade ett spinningpass, vidare till Sannarp, hem, Eleiko, hem, Träningskompaniet för att dansa lite och hem igen.
4,44 mil.

Är man störd om man sitter i en halvtimma på hitta. se och räknar på hur mycket man cyklar under en dag för att man försöker bränna tid och undvika att cykla de 150 metrarna till sjukgymnasten?
Ja.
Antagligen.

Djungelns lag



Djungelns lag.
Om du sover 11 timmar till 12.30 ena dagen.
Så somnar du inte förrän 03.30 och sover 4 timmar andra dagen.
Så är det.
Min matklocka fungerar utmärkt. (den ringer ständigt, he he)
Men min sovklocka behöver nya batteri, vridas upp, ställas om...
Alternativt kasta den i marken och se om den börja ticka igen.

In the jungle, the mighty jungle - ah weeeeeeumbumbumbaweee!


I natt drömde jag.
Jag brukar ha drömlösa nätter,
Eller, jag kommer sällan ihåg mina drömmar när jag väl vaknar.
Vilket som.

I drömmen blev jag bjuden på en resa till Sydafrika.
På ett safari med en konstig inriktning.
Jag skulle som kulme på min resa vada med packning på huvudet i brunt vatten med krokodiler simmande kring benen.
I drömmen tyckte jag att det verkade farligt.
Men personen som bjöd mig tyckte att jag borde våga lite, utmana mig själv och att det skulle vara en upplevelse som skulle berika mig.
Jag sa att jag trodde att de skulle slita mig i stycken.
Men enligt personen som skulle bjuda mig på denna spektakulära resa så skulle de aldrig göra det om jag undvek hastiga rörelser och inte visade någon rädsla.

Jag undrar vad drömmen betyder.
Jag tycker mig se mönster.
Jag tycker mig se händelser, val och andra saker som är applicerbara.

Eller.
Så är det bara så enkelt.
Att det var Sydafrika.
Att det var krokodiler.
Och jag var rädd för att bli uppäten. 

Men just nu.
Sverige.
November.
En bananfluga och en silverfisk.
Det blir inte mer spännande än så.


 

Snuvig



Jag har plockat fram de mjuka näsdukarna från GK:ås, tack mamma!
Jag super mig full på c-vitaminbrus.
Jag stoppar i mig torkade aprikoser samtidigt för c-vitamin ökar upptaget av järn som finns i aprikoserna.
Rickard säger att jag ligger i riskzonen för järnbrist för jag är:
1 Kvinna
2 Vegetarian
3 Hårt tränande

Jag vill lämna blod någon gång när jag är modig, men det kanske är dumt.
Riskzonen är ett läskigt ord.

I framtiden ser jag.
Skavsår under näsan.


Gnäll



Jag försöker verkligen bli frisk.
Men jag kanske borde gå till doktorn.
Jag har inte sovit ordentligt på över två veckor.
I natt blev det en timma.

Jag är så trött.
Men jag vill inte gå till doktorn.
För är det så att jag är rädd för tandläkaren.
Så garanterar jag att doktorn som eventuellt kommer att stoppa ner en minikamera i svalget som ska leta sig ner i min mage medan jag får andnöd låter mindre lockande (läs panikartat)

Jag säger bara en sak.
Söv mig för 17.
Eller ännu hellre.
Bli frisk.

Förkyld är jag också

Kontraster



Kontraster

Här.
Vissa försöker rulla runt i bubblan.
Försöker hantera vardagskrångel.
Vissa använder den bubblan som piltavla.
Ploff*

Där.
Vissa försöker under samma tidsram att rädda ett liv.
Försöker hantera att det livet var ungt.
Använder eftermiddagen att genomgå samtalsterapi.

Här.
Spelar faktiskt ingen roll.

Där.
 Är var det verkliga gör ont på riktigt.


Är synligare än jag trodde...



Att göra mig osynlig.
Gjorde mig bara mer synlig.
Tydligen.
Och ansvar.
Ja det ska jag visst ta för alla.

Jag visste inte att människor kunde tycka, tänka och kräva så mycket.
Av någon som bara försöker sköta sig själv.
Uppenbarligen är det så det är.

Tänk inget!
Tyck inget!
Säg absolut inget!
Känn verkligen inte!
Och för guds skull, var ingen...
Folk får ont i ögonen.


Ser du mig?



Tydligen är det så att mitt modem bränner sönder mina SIMkort, så nu är jag inne på mitt tredje.
Men nu är jag här.
Uppenbarligen.

Jag cyklade till gymmet häromkvällen som sig bör när man ska träna.
Det var mycket mörkt.
Jag såg en mötande cyklist från andra hållet. En kvinna.
Hon hade inget lyse på cykeln, men jag kunde ändå se henne för hon hade en illgul reflexväst på sig.
Helt plötsligt skriker hon till mig.

SER DU MIG!!!!!

Var det meningen att jag skulle anta att det var en fråga, ett svar, ett påstående eller en längtan efter närhet?
Så om hon syftade på att jag i förra veckan fick batteritorsk på framlyset.
Så ja.
Så om hon syftade på att jag också hade tappat det portabla baklyset i marken och det gick sönder häromdagen.
Så ja.
Så om hon syftade på att jag är student och har ont om pengar och för all del, även har ont om tid.
Så ja, helt korrekt.

SER DU MIG!!!!

Ja, jag ser dig.
Jag ser att du är ironisk.
Jag ser att du möjligen kan lida av en personlighetsstörning.
Jag ser poesin i de orden.
Jag ser att du kanske behöver glasögon.
Jag ser också att du hade sett mig om du hade haft ett lyse som reflekterade mina fyra reflexer.

Mycket underliga saker händer ibland.
Skrika så där på folk?
Man blir ju rädd ju.
Och ja, jag har idag införskaffat batterier och fått hjälp med lagandet.

Ja, jag ser dig.
Ser du mig nu?

Skolkat, typ!


November är inte mitt rätta element.
Eller låt mig ändra och säga att november till februari inte är min rätta årstid.
Att tvingas att gå upp varje dag klockan 6.48 är inget jag tycker är speciellt roligt.
Detta är rätt konstigt med tanke på att jag är född i december (läs skulle vart född 28 nov).
Borde man inte ha en inneboende instinkt som gör att man passar in i sitt medfödda "vinterelement".
Men nej.

Så jag typ skolkade idag.
För första gången.
Lite förstörd efter ansträngningarna att tvinga mig själv att lägga mig klockan 23 hela veckan.
Vilket uppenbarligen inte har funkat.
Så klart har jag inte kunnat sova när jag väl legat i sängen.
Helt slut efter att ha buffat på kudden, vänt i omgångar och tänt lampan och tänkt - grr.
Jag tror jag håller på att bli sjuk. 
Addera lite magkatarr också så verkar bilden av mig när jag stänger av klockan vid 6.38 inte helt obekväm.
Inte enligt mig i allafall.

Jag hade antagligen somnat ungefär 27,8 gånger ändå under perioden jag skulle ha suttit i skolbänken.
Så där nu har jag skrivit av mig mina skuldkänslor...
Men nu är jag laddad.
Dags att ha en riktigt fin fredag.
Med fina människor, dans och lite shoppingtröst:)


Så här november ut.

Så här ser maj ut.

HermeWhat?



Positivism:
Det innebär att man endast befattar sig med vetenskap som är helt säker (positif) och kan bevisas empiriskt, det vill säga genom undersökningar och iakttagelser av verkligheten.

Alltså.
Självsprickor uppstår när huden är mycket torr och tjock.
Då spricker lätt det yttersta hudlagret.
Sprickor är vanligast på fingertoppar, i handflator, på hälar och fotsulor.

Bilden föreställer var självsprickor är vanligast
Hermeneutik:
Man säga att den hermeneutiska forskaren försöker svara på frågan: Vad är det som visar sig och vad är innebörden i det? Detta betyder inte att man söker efter en absolut sanning, eftersom det enligt den hermeneutiska kunskapsteorin inte finns någon sådan sanning.

Alltså.
Vad som visar sig är att jag har en självspricka på min högra tumme som gör så jäkla ont. Så fort det blir lite kallt ute så får jag en självspricka, på samma ställe varje år ungefär i november. Just nu har jag trippla plåster för att ens kunna använda tummen.
Vad är då innebörden av detta?
Jag undrar om det har med det aktiva smsandet på mobilen att göra, om det beror på klickandet på fjärrkontrollen, eller att jag tvättar händerna frenetiskt i sjukdomstider, kanske beror det på att jag försöker öppna flertaliga tuggummipaket varje dag.
Kanske är detta skälen?
Men inte den absoluta sanningen.
Absolut inte...

Har jag nämnt att jag börjat en ny kurs idag "ledarskap och coaching" där det analyseras friskt.

Jag delger er gärna att jag hade enorma svårigheter idag att skala ägg utan att få klägg på tummen.  
Jag har vilodag från träningen och har bakat - lekt hausfrau.
Så är det.

 
Vaniljproteinmuffins och ledsen tumme.




Vita händelser



Grrr!
För det första så har kanal 1 bara mystisk försvunnit ur min kanalmeny.
Gaah!!

Inte nog med detta så skulle jag kolla på "Tell me you love me" när jag nu inser efter en närgången titt på tvtablån att sista avsnittet var förra veckan. Inte första som jag trodde.

Inte konstigt att jag tyckte den var kreativ, spännande, mystisk och coolt gjord - det vill säga när jag såg sista avsnittet.

Hmpf.

Kanske borde de visa serier baklänges.

Den vita bilen med öppen bagagelucka är i själva verket två bilar.
En Nissan sunny och en Toyota.
Varför står de med öppna bagageluckor?
Jag blir så nyfiken.
Gaah! Igen...

Kanske håller de på med ett moraliskt experiment.
De kanske undersöker hur många nätter som bilarna kan stå vidöppna utan att någon stjäler dem?
Eller så har framdörrarna kanske gått i baklås så att de måste krypa ut genom bakluckan?
Eller så har de spillt fisksås där bak och behöver vädra? (Tro mig, jag vet att det kan hända)
Kanske är det så att ägarna är för lata för att stänga dem efter att de har storhandlat blöjor, läsk och toapapper?
Vad vet jag...

En vit albinogräsand plus två vita bilar med öppna bakluckor.
Ett sammanträffande?
Man vet aldrig.


Aj!


Spinningen i morse var tung.
Vägen till skolan med minsta motvinden var en pärs.
Stolen i skolan var ruskigt obekväm.
Trapporna med matkassarna var smärtsamma.
Nu. Sjukgymnasten, hur ska detta gå?
Afrodans med djupa knäböj ikväll...hmm.
Tack Kent Olsson för världens träningsvärk.

Proteincheesecake tillsammans med serien "Tell me you love me" i kväll. Oh yes indeed!

November ute, men lite maj inuti



November ute, men lite maj inuti.
Trött som november men frisk och glad som i maj.
Vilket betyder att jag somnar på lektionen trots att föreläsaren var Johan Wissmans fystränare, jag somnar fastän jag dricker vatten med jämna mellanrum, jag somnar fastän jag försöker anteckna, snurra runt på stolen, bita mig själv lite i knogarna. Det hjälper inte ens att jag sitter längst fram.
Men nej. Ögonen flappar och mina anteckningar försvinner ut i periferin och blir till oläsliga serpentinformationer.
Skönt att det är maj inuti ändå.

Efter två timmar av nickande och drägglande på främsta raden fick fystränaren Kent Olsson med sin svungande skånska mig i allafall att vakna till.
Två timmar skuttade vi runt i idrottshallen, löpning, joggning, accelerationer, indianhopp, lätta hopp, svårare hopp som resulterade i armar och ben som ett nystan utan ände.
Vaken var jag i allafall när jag cyklade hem med lätt kramp i vaderna.  

Hälsade också på albino-gräsanden som simmar runt i Nissan. Andra gången jag ser den nu.
Alldeles vit. Uppenbarligen.
Undrar om gräsänder är färgblinda?

Sova kanske?
Borde finnas straff för lärare som lägger alla lektioner klockan 8 hela veckan.

Update



Eftertentadisk.
Eftertentatvätt.
Eftertentastäd.
Eftertentalugn.

Helg i snabbversion:
Morfars levde äntligen upp till interiören som finns därinne, med det menas att äntligen spelades den musik som var lika färgglad som en godispåse med blandat -- allt från salta fiskar till bumlingar till dumle till handgjorda tryfflar.
Tack Elin och Elin...

Jag har dessutom sovit länge, klättrat upp för Halmstads högsta sanddyn i Havredals naturreservat, vandrat vid havet, fotograferat, bakat proteinspäckad cheesecake med enorm nyttighetsfaktor, tränat, promenerat utmed Nissan i solen, kollat på en bra film och en dålig film, rullat runt på en balansboll i köket, stretchat i köket, bläddrat i tidningar, handlat mat för tusen kronor och dansat. 

Minikänsla: Lugn som en filbunke

          
  
  

RSS 2.0