min box

Tydligen är det så att mitt modem bränner sönder mina SIMkort, så nu är jag inne på mitt tredje.
Men nu är jag här.
Uppenbarligen.

Jag cyklade till gymmet häromkvällen som sig bör när man ska träna.
Det var mycket mörkt.
Jag såg en mötande cyklist från andra hållet. En kvinna.
Hon hade inget lyse på cykeln, men jag kunde ändå se henne för hon hade en illgul reflexväst på sig.
Helt plötsligt skriker hon till mig.

SER DU MIG!!!!!

Var det meningen att jag skulle anta att det var en fråga, ett svar, ett påstående eller en längtan efter närhet?
Så om hon syftade på att jag i förra veckan fick batteritorsk på framlyset.
Så ja.
Så om hon syftade på att jag också hade tappat det portabla baklyset i marken och det gick sönder häromdagen.
Så ja.
Så om hon syftade på att jag är student och har ont om pengar och för all del, även har ont om tid.
Så ja, helt korrekt.

SER DU MIG!!!!

Ja, jag ser dig.
Jag ser att du är ironisk.
Jag ser att du möjligen kan lida av en personlighetsstörning.
Jag ser poesin i de orden.
Jag ser att du kanske behöver glasögon.
Jag ser också att du hade sett mig om du hade haft ett lyse som reflekterade mina fyra reflexer.

Mycket underliga saker händer ibland.
Skrika så där på folk?
Man blir ju rädd ju.
Och ja, jag har idag införskaffat batterier och fått hjälp med lagandet.

Ja, jag ser dig.
Ser du mig nu?