min box

I bland kan jag känna mig intensiv.
Som i för intensiv.
I går var en sådan dag.
Jag pratade mycket, skrattade mycket, berättade mycket - var mycket.
Särskilt känner jag mig intensiv när fina människor snällt sitter på sina stolar, är vackra, är ödmjuka, är eftertänksamma och skapar en omedveten plats för mig och min intensitet
Oftast blir det så här när jag inte har haft någon social kontakt på länge (läs en vecka)
Oftast känner jag det under tiden som det pågår och blir då mer nervös och intensiteten förstärks.

Men till mitt försvar kan jag säga att det blir så när jag har ruskigt trevligt.

Så idag är jag dämpad.
Och jag funderar på om denna intesitet i fel sällskap verkar störande och med rätt sällskap kanske till och med charmerande?
Det är tur att det går i perioder.

Kan man sitta hemma ensam en lördagkväll, känna sig dämpad och fundera på intensiteter när man borde plugga?
Vi får se.


Och ja, jag sörjer fortfarande att tentatiden ligger samtidigt som min tågplats åker tom upp till Umeå och Marie.