min box

Jag gillade att tänka det, men visste att det inte var hållbart.
Att skriva tentan på 40 minuter, slänga min välpackade väska över axeln, skutta på lilla minibiken och hinna med tåget till Umeå.
Vissa kanske skulle hävda att det skulle gå, även jag.

3.15.
En siffra.
Eller flera siffror på rad.
Tre timmar och femton minuter.
Skrivkramp, karpaltunnelsyndrom, kramp i bröstryggen, ont inne i själva armbågen och domningar.

Jag hade inte hunnit med tåget.

Jag kan nu efter tentaperioden konstatera att en var löjligt enkel och den andra var väldigt lurig.
Men jag glädjs åt att jag nu har kunskapen och bevis för varför den jäkla kajaken svängde åt höger hela sommaren.
Mer muskler på hela vänster sida gör att vänster sida blir kortare och drar åt vänster, vänster axel hamnar lägre ner än den högra = lika med två olika paddeltag.
Inte konstigt att jag arg som ett bi paddlade i cirklar.

Det är intressant att kunna så mycket om hållning, rörelsemönster, rörelseomfång och stabiltet.
Men det är något betyngande att veta att jag i fortsättningen bör rulla runt på en matta och stretcha för kung och fosterland.
RöööÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖöööööörlighetsträning.
Nytt mantra:)

Som sagt.
Det som inte dödar en, stärker en.

Dags för tentafest:)