Lite får man tåla



Utmanade ledarskap i fält lika med rugby?

Jag sprang med snabba små pinnande ben över ängsmarken, som ett bowlingklot fast lite mer studsande än rullande.
Jag rymde enligt leken.
Blev tacklad, slängd och mosad mot marken av en kille i 90kilosklassen.
Min nacke krasade som kex.

Kom hem och googlade whiplash.

Sternocleidomasteodeus bilateralt ömmar fortfarande.
Men nu kan jag svälja.
Och andas.
Och framför allt sträcka mig efter chokladen på översta hyllan.


Kommentarer
Postat av: elin

Åh, choklad! Jag med! Choklad och korsord. Och Toppform som var fyllt med snorungar (som jag i framtiden ska arbeta med). Gillar inte Toppform längre.

Har varit på yoga också. Folk andas högt där. Som valrossar liksom.

2008-09-22 @ 22:37:11
URL: http://elinservin.blogg.se/
Postat av: Lena

He he, kul! Jag brukar också käka choklad och läsa i hälsotidningar, undra om det är destruktivt?:)

Antagligen.

Yoga, ja, jag minns i australien, de talade om unisont andning hela tiden. Man tyckte valross först, men sen blev det sövande och medetativt minns jag.

2008-09-22 @ 22:42:06
Postat av: elin

ja, jag ska definitivt ge det några gånger!

2008-09-23 @ 10:05:23
URL: http://elinservin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0