min box

Tandsköterskan hann säga att hon hette Betty, sen började jag gråta.
Innan tandläkaren Yvonne hann presentera sig så hade jag bekänt mina sex års uteblivna tandläkarbesök, mina käkproblem, mina andningsproblem, mina sväljsvårigheter, min konsumtion av sockerfri läsk och mina tankar om min emalj som jag fruktade vara bortfrätt för länge sen.
Och jag hann gråta lite till.

Tandläkare Yvonne sa:
Du har emalj.
Du har jättefina tänder.
Du har inte ett enda hål.
Bara lite tandsten.
Och möjligen lite svullet tandkött.
(Vilket kan bero på att jag i ren ångest köpte en eltandborste och börja använda tandtråd två veckor före besöket)

Jag sa:
Vad hände med mina sju småhål som jag hade för sex år sen?
Tandläkar Yvonne sa:
De har nog gått tillbaka, för jag kan inte se några i munnen eller på röntgen...

Tydligen lönar det sig att inte äta godis:)
300kr kostade besöket och jag trippade lyckligt där ifrån.



I kväll när jag åkte tåg mellan Jönköping och Halmstad körde vi över en älg.
Bara så där.
Överkörd älg.
Det märktes inte mer än en liten bromsning och ljud som om kvistar och stammar bröts på ett träd.
En kommentar som fick mig att vilja sula boken på vederbörande var:
Undrrraaaa hur mooonga taggaaaar den hadeee?

Rullande R och småländskan så böljande ful.

Jag tänkte på ljuden av överkörd älg och vilken kraft som ett tåg har.
Länge.