min box

Biomekanik i går.
Många nya formler.
Och jag minns vagt att man multiplicerar i ekvationer före man adderar.
Kände mig som om jag var 16 igen.
Då jag som oftast tittade ut genom fönstret och zoomade ut/bort från matematiken in i en annan värld.

Man kan inte vara bäst på allt.
Men fan alltså.
Jag skulle vilja förstå lite.
Klara sig liksom.
Gick gråtfärdig därifrån.

Bröt ihop lite hemma.
Samlade mig. Omvandlade energin.
Blev lite arg och ringde upp några företag som jag sökt sommarjobb hos.

- Jamen hej Lena, vad trevligt att du ringer. Jag sitter precis med din CV framför mig och håller på att ringa till dem som är intressanta för en intervju och du är en av dem. Kan du på tisdag?
(JihooOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO)

Inte för att det är säkert att man får det....
Men att vara intressant för ett sommarjobb är så jävla mycket bättre för självförtroendet än att vara totalt kass på biomekanik.
Så är det.

Med det lilla hoppet så ska jag förbereda mig och vara så bäst som bara jag kan vara:)