min box

Alla timmar jag skulle ha pluggat
Alla timmar jag skulle ha jobbat
Alla bussbiljetter jag redan köpt för att jag skulle jobba.
Suveränt.
Verkligen.

Jag går back som fan
ekonomiskt
tidsmässigt

Alvedon check
Halstabletter check
Näsdukar check
Dåligt på teven check

Jag längtar till sommaren.

Jag borde plugga
men jag har antagit personan
av en snigel.

Jag sov länge
i mitt snäckskal
läs
i underställ
mössa och under dubbla täcken.

I en långsam halvtimma 
tittade jag på snöflingorna genom fönstret
innan fötterna tassade över det kalla golvet.

Största koppen te
längsta promenaden
i snö
inom snö
utom snö
bakom snö
när tåget rusade.

Snigeldag
snigetid
snigeldimension.

Sitter uppkurad i soffan
återigen
under dubbla täcken.

Ja det är kallt
(och jag bor i en 1800talsstuga utan värme)

Jag borde plugga
men jag tänker
att sniglar
pluggar inte

Jag tror sniglar
kollar på Sagan om ringen
faktiskt.

Kan ju inte bli mer jul liksom.
Och nu
nu
börja det bli så varmt
att jag kan ta av mig mössan. 

Oki eftersom statistiken suger
så behöver jag muntras upp lite.
Energi
och lite saknad efter min hund
och en längtan efter en ny.

Så sitter jag här och tittar på snöflingorna
och tänker litegrann.

Det sägs att ingen snöflinga
är den andra lik.
Jag kan inte ens greppa den tanken
för det faller så många
så snabbt
hela tiden.

Och ingen är identisk.

Hur kom man fram till det?
Slumpen?
Samband?
Skillnader?
Statistik?

Det kommer ju nya flingor
varje gång det snöar
olika många gånger om dagen
i olika länder.

Har man fångat dem i luften?
För om de landar tillsammans
är de ju inte längre flingor
utan en del av snömassan.

Hur fångar de flingorna utan att de smälter?
Hur vet de att om en snöflinga faller under en viss
luftfuktighet och temperatur
bildar ett mönster
och att inte samma sak sker någon annanstans i världen?
Vem har kollen?

Behövs det sägas
att jag har dugga i morgon
i statistik.
Det går sådär.


Jag läste precis nu....
Att det finns en chans att det finns likadana snöflingor
men att den chansen
är försvinnande liten.


Jag citerar direkt från studielitteraturen.

- There are liars, damn liars and statisticians

En egendomlig känsla
att känna sig ensam
på riktigt
igen.
Det är över med tittandet
rakt in i skrevet på diverse
byggarbetare.
Byggställningarna
är borta
och jag känner mig fri.

Radiosändningarna brusar inte längre
och mitt internet är snabbare igen
(för jag inbillade mig att allt var byggarbetarnas fel)

Smyger ändå fram till fönstret
då och då
för att kolla
så att det verkligen är
sant.

Och
mitt stjärnfönster är tillbaka
större och finare än någonsin
Min växt gillar det.

Vinterpromenad
sol in i ögat
träffar
det där som behöver beröras.
Pulkaspår
labrador
som fångar snöbollar
operation gilla
back on track
typ.

Ingen känsel från ankeln till midjan.
Nästa promenad
sluta spela viking
använd underställ
check!

Nu
kalla kinder
snudda tekoppen.

Att vakna igår väldigt tidigt
i Halmstad
av plogmaskinens brölande
kändes exotiskt.

Minibiken
smög genom snön till gymmet
kylan, ljuset, gnistret
lycka, vinterlycka
tills
en bil brände förbi
snöslask från topp till tå.

Hade jag haft något att kasta så hade jag gjort det.
Men det fick räcka med mumlande ramsor och ett fuck you finger
inuti tummevanten.

Vinter är nog lite bättre
om man får sitta inuti en bil
alternativt
kanske kanske
om man ligger på en strand i Australien.

Operation gilla vintern pågår
Stjärnor
Ljus
Chaite
Raggsockar
Morgonpromenad i sol
snöknarr under skorna
minusgrader
kristallandedräkt

Ambivalent?
Jag?
Nej då, inte alls.

Det känns som om mitt dygn är längre än alla andras
men ändå hinner jag ingenting.

I morgon uppstigning 6.00
Cykla och gör folk glada 7.00
Förhoppningsvis i skolan 8.15-15
Hemma och lagar mat, diska, lyssna på radion, letar artiklar, planerar fysträning 15.30-17.00
Hinna gå bredvid i receptionen mellan 17-18.30?
Förbereder salen för fys 18.30
Fys med fotbollstjejerna plus spinning igen 19.00-20.30
Stänger gymmet 21.15
Hemma 21.30, käka, fixa mat till nästa dag, packa väskan på nytt.
Fejsabuckar, bloggar, mer artiklar, blänger på juridikböckerna, tvättar.
Lägger mig runt 00-01.

Shit alltså
Vet jag vad som händer i världen?
Nope
Kollar jag någonsin på teve?
Nope
Pluggar jag till duggan som är på måndag?
Nope
Vet jag vad jag ska skriva om i min C-uppsats?
Nope
Har jag påbörjat mitt PM som ska var klart den 8 jan?
Nope
Har jag gjort några frågor i juridiken?
Nope
Är jag ledig i jul?
Nope

Har jag ångest
Oh yes indeed!

Dags att lägga in den där osynliga växlen kanske?

Vänner, mat, musik, konversationer och glädje.
Jag låter bilderna tala
tillsammans med orden
- Kepsar höjer definitivt partystämningen
som blandas upp med ett citat
från Nalle Phu



Ingen kan vara nere med en ballong




  
  
   


   


    
 oh what a great night!

Dagsutflykt till Göteborg
Något sena
det blev termosthe i bilen blandat med favoritchokladen
och fredagsflörten på radion.
Klar kall luft.
Det enda rätta för den 11 december.
Höghastighetsfika hemma hos Adam
jag fick bokiga och porsliniga presenter:)

Lisebergs julmarknad
i mörkret
ljus överallt
och jag som är svårflörtad när det gäller julen
fick tots allt lite känsla vid skridskobanan.
Spelade på chokladhjul
men vann såklart inget.

Fjärde raden var nära
riktigt nära.
Man börjar ju bli bekväm vid 30
så sittplatser var inte dumt.
Jenny Owen Youngs
sjöng what the fuck was I thinking 27 gånger
och hon visade sig vara en liten tjej med stor röst och mycket humor.
En ny favorit helt enkelt.

Regina Spector sög på karamellen så länge
att jag nästan fick för mig att springa upp på scenen
dunka knytnäven på tangenterna och skrika
- Spela den!!! 
jag trodde skulle få åka hem utan Fidelity.
Till sist kom den.
Hela lisebergshallen skakade i ett rus av applåder och stamp i golvet
så hon blev helt generad.

En riktigt fin födelsedag. 


  
  
   
  
   


 

Just nu sitter jag och tittar rakt in i skrevet
på en byggarbetare.
Han står på en stege
utanför mitt fönster.
Konstigt det där.
Att alltid känna sig iakttagen.
Att aldrig vara helt ensam
Men att man försöker verka ensam inför någon annan.
Oberörd liksom.

Som just nu så skulle ni se
om ni var byggarbetaren alltså
att jag just precis doppade ett ägg i majonäs
och att jag kanske kanske
var på väg att torka fingrarna på kjolen
ja
jag sa kanske.
För jag ångrade mig.

Och ja, man får vara lite äcklig när man är ensam.
Som man inte är
i mitt fall.

När man fyller år så får man börja dagen
med pepsi max och nötter fastän det inte är optimalt.
När man fyller år så får man piffa till sig på solarieöarna
fastän man inte borde.
När man fyller år får man tvinga en fin yngre Fridavän att sy om festblåsan
fastän det ligger på gränsen till barnarbete.
När man fyller år så får man tvinga pojkvännen att laga maten till festen
fastän han är stressad.
När man fyller år får man en massa uppmärksamhet och kramar.
När man fyller år får man
nästan allt man vill
hela tiden.

I can get used to this:)
Och glöm absolut inte min hoppborg!

Nu
Regina Spector i Göteborg.
WroooOOOOm

30 inom kort
och ändå känner jag mig inte vuxen.

Kaffe är äckligt
Vin blandas med läsk
Körkort är onödigt
Minicyklar är kärlek
Djur ska gosas med - inte ätas
Dansa är lycka
Tummevantar är det enda rätta
Designprogram tråkar som fan
Ballonger är roliga
Tecknat är meditation
Städa är ett gissel
Stryka kommer inte ens på frågan


Och ja
Jag vill fortfarande ha en hoppborg i present
och en longboard
så är det.

Gårdagens genialiska dessertföreslag till mitt party:
Negerbollssmet i långpanna
använd pepparkaksformar
vad överraskade de kommer bli!

Det känns som om
jag har tappat någonting
samtidigt
som om jag bär omkring på något
som är för tungt.

Känner mig som en trasselsudd
garnnystanet med knutar
julgransbelysningen som man knölade ner i en påse förra året
och som nu behöver rätas ut.

Eller kanske ett tumbleweed
i en ökenscen
med entonig visselmusik.
Whatever.

För första gången
på riktigt riktigt länge
vet jag inte vad jag håller på med.

Så är det.

När man borde plugga
gäller det att verkligen se till
att få allt annat gjort
än just studier.

När det är becksvart ute
och studieångesten ligger tät
squinkar man ner till city på minibiken
köper sladd och lampa
så att man kan få upp den där pappstjärnan.
 
Fast man missade första advent med flit
fast man egentligen inte gillar julen
alls
och inse att den egentliga anledningen till att man plötsligt blev kreativ
är att man blir facebookmobbad
av alla flitiga människor som glättigt skriver på sin status
hur de pyntar, bakar och pysslar.

Jag impulshandlade
näckrosor, shiffer, vitmossa och enkla ljuslyktor.
Och för första gången på tre år hittade vanligt strösocker in i mitt skafferi
inte för att ätas
utan för att pysslas med.

136 kronor fattigare
försummat plugg.
Fan för Ernst, Tina, Martin och alla fejsbuckare.

Ja ja
jag erkänner
lite julglädje
lite stolthet
kittlar någonstans.



  
  

Enkel glaslykta
blev fin och frostig
med äggvita och strösocker
och karantän i kylskåp under natten.
Kladdkaka gjord på ägg, 75%choklad, smör, och sötningsmedel.

Min kommande kris (födelsedagen med stort F närmar sig) ledde till att jag sa
till frisören:
- Nu är jag gammal nog, klipp av skiten så jag kan se lika galen ut som jag känner mig.

Vet inte riktigt om det blev så galet,
kortare blev det i allafall
beroende på vilket hårtest man tittar på.
Och om
och jag säger OM
jag orkar blåsa håret vilket jag tycker är det trökigaste någonsin
så kanske det kan bli lite galet och man kan ana ett resultat.
Fast då måste man gegga med krämer och spraya med sprayer
och det är också ganska trökigt.
Im kind of a "duscha borsta-nu drar vi" tjej.

Och ja
jag ser att det ser ut precis som förut.
Men det känns annorlunda.
Typ lättare.