min box

Scen 1
På tåget till Helsingborg. En mamma och en pojke.
Gallskrik, hysterisk, vilja och mamman talade i mobiltelefon.
Gnisslande in i märgen skrik, helt okontrollerad unge som kastade sig fram och tillbaka.
mutor i form av choklad och chips.
Inga gränser.
Pojken hade kontrollen.
Jag fick hjärtklappning.
Och var inte den enda som lämnade vagnen.


Scen 2 ( ur ett samtal för några veckor sen)
- Ska du inte ha barn??? (chockad)
- Nä (trött)
- Men hallå det är ju det som hela livet går ut på, meningen med livet liksom.

Meningen med livet.
Oj oj. Tunga grejer att uttala sig om.
Men om meningen med mitt liv är att leva det genom någon annan och bara för någon annan då har jag ingen mening.
Kalla det egoistiskt.
Kalla det vad du vill.
Jag förstår att det finns mysigare scener än den ovan.
Men jag är inte beredd.
Att ha de så omysigt, att i varje litet val jag gör kan jag skapa en ängel eller rent av ett monster.
Har fullt upp med mig själv.
Änglar och monster åt alla håll.
 
För mig är det lika egoistiskt att skaffa barn.
Att i förlängningen öka sitt eget värde.
Att fylla sitt liv, för att det kanske inte finns något annat just då att fylla det med. 
Att ha någonting att tycka om.
Som förhoppningsvis tycker om en tillbaks.

Så klart jag förstår. Den mening som det pratas om.
Att folk vill.
Men jag har ingen längtan.
Förstå.

Att meningen med livet är just den mening som just DU skapar i ditt liv.
Ditt liv. Ditt val och därför din mening - som är lika mycket värd som någon annans.

Det finns de som tycker att det inte finns någon meningen med livet.
Det gäller bara att hitta den.
Och leva för den.

Eller bara glida runt i en rosa bubbla där man finner mening i allt:)

    
Life is good:)