min box

Min favoritfrukt är körsbär.
Eller ja, mitt favoritbär är körsbär.

Det är den enda smaken som kemikaliergubbarna verkligen inte lyckats imitera när det gäller dryck, godis, tuggummi, etc. Inte ens i närheten.
Jag tycker att det är dags att lägga ner den smaken. I kemisk form.

Har ont i Trapezius och Latissimuss dorsi efter min vandring med 18,9 kilo igår.
Så nu vet jag det.
Jag får tydligen bättre kontakt med de musklerna när jag kånkar mat än när jag i själva verket styrketränar.

Om jag hade haft tid så hade jag vart i Helsingborg i kväll och lyssnat på Salem al fakir.
Vill. Vill.
Men eftersom jag jobbar varje dag så går inte det.
Gnäll. Gnäll.

Om jag hade haft ork så hade jag studsat iväg till Leffes nu.
För alla andra ska dit.

Jag sammanfattar mig själv. Nu när jag ändå tycker så himla mycket.
Jag är totallycklig.
Trots äckelkörsbär. Trots krullhåriga Salem så långt bort med sin ljuva stämma. Trots att alla andra orkar och har tid att dansa hela natten. Trots lite kassa träningsresultat.

En timma är allt jag behöver för att bli jag igen.
En timma där inte en enda tanke möter en annan.
Jag försvinner in. En luftgrop som är röd. Intensiv. Trummor. Barfota. Över golvet. Nedsläckt och mitt hjärta i samma takt.
It´s you and me!
Dance. Dance. Dance.




Shake that bootie:)