min box

För någon dag sen talade jag med en kille på jobbet om vattenskräck.
Jag har vattenskräck.
Han har vattenskräck.
Jag, mest för att jag är rädd för att kvävas tillsammans med vissa minnen.
Obehagligt.

Han har snarare problemet/rädslan för att han inte vet vad som finns under ytan.
Vad som skulle kunna komma upp från botten.
Det han berättade var egentligen inte kul.
Men jag kunde inte sluta skratta. Väldigt dåligt av mig, man är inte direkt finkänslig när man tänker i bilder och allt i huvudet ser ut som på en tecknad film. Tyvärr.

Han berättade att när han skulle ut och simma i en tjörn när han var nio så satte han ner foten.
Det var mjukt och slemmigt och hans fot sjönk in i det.
Det var en älg. En död älg.
På botten.
Hans fot sjönk in i magen på älgen.
En av hovarna stack upp ur vattnet.
Dink!
Det är inte kul.
Fast egentligen jävligt kul.
Fruktansvärt otippat.

Så idag när en påse med fryst kyckling långsamt gled uppför bandet vid kassan.
 Do di do di do di do di.... (hör hajen)
Och en knotig del som såg ut som en hov stack ut ur påsen kan ni tänka er mig vikt dubbel.
Garvande med skrattårar. Han skrattade också, så mycket att vi fick be kunderna om ursäkt.

Sambandshumor:)