min box

Jag är hög.
Trippar. Egotrippar.
Adrenalin, lycka, överhettat. Kalla det vad ni vill.
Ont i kinderna.
Att en person kan skapa bubbel, bara så där.
Eller i närmare bemärkning får mig att se lite halvt galen ut för att jag inte kan sluta le.

Jag häller upp pepsimax i ett högfotat glas innan lunch och skålar med mig själv.
Och ni som känner mig väl förstår att detta betyder fest:)

- Nämen, vart är Micke?
- Micke har fått förhinder så det är jag som ska köra spinningpasset i stället. Lena heter jag.
- Naje!
Hon tittade på mig urskuldande.
- Inget ont mot dig men jag hade velat köra för Micke.
- Inget ont taget, jag förstår precis, jag ska göra mitt bästa för att göra ett lika bra pass som Micke.


Efter passet mötte jag receptionisten J, även hon spinninginstruktör:
Hon berättade att Anja som hon hette hade kommit ner från passet:

- Alltså, J du har alltid varit en instruktörsfavorit, men nudu, nu får du akta dig, du har fått konkurrens.

Denna Anja kom även fram till mig på gymmet senare.
Hon använde ord som superpass, positivt förvånad, jättebra och ville veta när jag skulle köra igen...

Jag var tvungen att lämna gymmet för jag såg så dåraktig ut.
En människa.
Några positiva ord.
Och jag skulle vilja sätta denna känsla på repeat.
Jag tycker väldigt mycket om dig Anja.





Shiny happy liksom...