min box

Jag känner mig som en ensamstående småbarnsförälder ibland.
Jag har tre barn.

Kropp och hjärna heter dom. Där hjärnan råkar vara tvåäggstvilling.
Kroppen som är den där dampiga ungen som inte kan sitta still, som alltid är på väg åt alla riktningar på samma gång. Kroppen vill bara hoppa, dansa, springa och studsa. Energin måste få utlopp.
Den ungen är det ingen som sätter sig på och det går inte heller säga till på skarpen för den lyssnar inte.
Trotsåldern kanske man kan säga.

Hjärnan är två ungar, det enda de har gemensamt genom att vara tvillingar är att de tänker mycket.
Annars är det så att den ena är högjudd, frågar i evinnerlighet tills det inte finns några svar, skrattar, pratar och bubblar tills någon säger tyst.
Den andra är den som analyserar i det tysta och är mest känslosam och tar allt på största allvar. 

Som ensam är det jobbigt.
Att hålla reda på alla.
Ta hand om allas behov.
Så att de känner sig lyckliga och trygga.
I en hektisk tillvaro skulle de behöva en förälder till.
Som åtminstonde fick dem i säng i tid.

Och ibland vill jag ha semester från alla tre.
- Kan jag få returnera de här?
- Tyvärr datumet är utgånget och förpackningen är bruten.