Surfcamp
Efter två dar i Paris och en diet bestående av bröd i olika former toppat tillsammans med fyra pain chocolate
sov jag hela tågresan ner till franska kusten.
Jag hann se några slott och några vinfält.
Resten var en dåsande dimma.
En vecka på surfcamp alltså.
Trots respekt för vatten, snudd på lite livrädd.
Så vinglade jag som en nyfödd kalv på en bräda i Atlanten.
Först trevande.
Sen lite mer argt som bara jag kan.
Svärande.
Med allvarsamt uttryck i ansiktet.
Föll jag, flög jag som en projektil huvudstupa ner i vattnet.
Gärna in sanden.
Om och om igen.
Efter kallsupar och en magsäck fylld med saltvatten.
Blåmärken överallt, skrubbade knän, ömmande armar och axlar.
Och en solbränna värre än en "bonnabränna" (våtdräktsbränna)
Lyckades jag surfa.
Eller ja.
Jag lyckades ta mig upp och stå några gånger.
Glida in på en halvhjärtad skummad minivåg.
Hur det såg ut sen?... det spelar faktiskt ingen roll.
I´m a surfgirl!
Nåja, en kobent surfgirl:)
I´m hooked...
Kommentarer
Trackback
