min box

Jag hade inte tänkt att det skulle bli så här.
Men nu blev det som det blev.
Kanske efter 18 sidor tenta?
Skrivkramp känns som ett vagt uttryck i detta sammanhang.

Jösses.
Vad kul man kan ha när man som minst har planerat det.
Massa musik.
Fina människor.
Bubbel.
Och en hund som lyckligade mig.
Me really want dog!

Efter 2 ostmackor känner jag mig rätt nöjd.
Mitt i natten.
I morgon ska jag sova så länge som jag vill.
Och jag tänker fan i mig inte bry mig.

Inte ett dugg....

Förlåt Annika Norlin.
Jag lovar jag ska inte göra om det.
Jag tyckte väl att det saknades någon på min lilla musiklista från igår.

Annars är det jobbigt att sitta i ett mycket tyst kök och plugga.
När man är p3junkie.
Det är också jobbigt att motstå den inre driften att gå ut i solen och sätta sig mot husväggen.
När man ironiskt nog ska plugga motivationsteorier.

Det känns lite som min tillvaro gycklar mig...

Och när jag ändå är helt insnöad på musik så.
Fuck You.
Med Lilly Allen.
Jag blir så glad.
:)

Eftersom jag inte riktigt har kommit över detta med musiken.
Så har jag tänkt.
Mycket.
Och till och med kommit på: att jag faktiskt kommer ihåg musik, mer nu än förr.
Kanske beror detta på de upplevda kraven som ställs från omgivningen.
Vad vet jag?
Förmodligen chockar jag mig själv i denna stund.
Så är det.

Kvinnorröster som attraherar; utan inbördes ordning.

Ani Defranco
Stina Nordenstam
Coco Rosie
Lykke Li
Anna Ternheim (hon spelar ju en massa tennis också... he he)
Anna Sköld
Hajen
Frida Hyvönen
Regina Spector
Martha Wainwright
Norah Jones
Tracy Chapman
Coco Rosie
Laleh

Blandbandet står sig fortfarande med pojkar och flickor: Architecture In Helsinki



Ja, jag är nog i chocktillstånd. Det är nog inte så illa som jag har trott.

Sitta här och lista musik?
Ja, man får ju inte vara främmande för utveckling.
Denna listning kan också bero på att jag har tenta på fredag.
Multidimensionell ångest.
Yes indeed!

Jag seglar mer än gärna bort.
Nu.




Ps. Och ja Marie snart kommer bilder på bikinisarna och annat som två shoppoholics kan bli lyckliga för:)

Måste sluta obsessa...
Jag förstår inte
Hur
En

Avtryck liksom

- Vad lyssnar du på för musik?

Utsidan:
Man ser rätt okej ut.
Man har ganska schyssta kläder.
Man är bra på att socialisera.
Man är glad.
Insidan:
Man har tankar som kullerbyttar och har för mycket analytisk förmåga.
Man har känslor i kaos såväl som intressanta andra inte.
Man har vackra dimensioner inom sig.
Man har mindre vackra dimensioner inom sig som man jobbar med.
Man är så mycket.


- Vad lyssnar du på för musik?
Just den frågan har blivit den nya frågan för: vem är du egentligen?
Panico!

Den frågan ger mig panik för jag kan inte se att mitt svar någonsin kan leva upp till min extraordinära personlighet
(för det finns ju bara en som jag)
Jag är verkligen inte bra på musik.
Men jag borde bli bättre.


Jag är född i en tid där mina kära systrar älskade Dirty Dancing, Grease och Elvis (möjligtvis lite Uggla och Kizz)
Så jag kan ju inte låta bli att vara en sucker för 50-70talsmusik.
NKOTB satte ju inte direkt ribban för att jag skulle bli ett musikgeni. Jeeez!
Ebba Grön/Thåström/Greenday fick stå för min punkperiod när jag färgade mina blonda toppar röda och spelade svår.

I allafall i stället för att lyssna på musiken på det sättet så lekte jag koreograf i mitt flickrum.
Jag dansade, lyssnade till orden, musikanalyserade och la in moves där jag tyckte det passade.
Och tvingade alla grannskapets ungar att göra som jag:)

Techno och house, salsa, reggeton och annat med rytm i ger mig det där jävla enamma som jag behöver när jag vill studsa. Kan inte direkt några band. Det får gärna bara hålla på i en evighet.
Jag lyssnar på kvinnor som softar med underliga instrument och vackra hesa röster när jag tänker, skriver och behöver tröst. Framför allt lyssnar jag på musik av nostalgiskäl - för att jag har minnen kopplade till dem. Och orden vi får inte glömma orden. Viktigast.


Fråga mig om ord.
Nästa gång.
Snälla fråga mig om ord.
Litteratur.
Eller till och med film.
Det är sådan jag är.
Jag memorerar automatiskt konversationer, ord och mötet mellan människor.
Som foton, bilder, som små noveller.

Jag glömmer nästan alltid bort bandnamn och artister.
Jag hänger sällan på utube.
Jag har ingen inbjudan till Spotify.
Jag har aldrig laddat ner en enda låt
Så är det.

Min bästa nu.
Salem al Fakir "Astronaut"
I´m stuck in the middle....

http://www.youtube.com/watch?v=bqtfZYtfsYE&feature=related

Statusuppdatering:   Lena tror att hon har påbörjat en trettioårskris. Fan. Och det finns ingen plats att krångla. Typ.

Att man kan bli så lycklig av sol.
Jag tror inte att jag är menad att bo i Sverige egentligen.
Inte heller var det menat att jag skulle vara fattig.
I morse var jag först när butikerna öppnade och köpte på mig 3 bikinis.
Bikinis i mars kanske ni tänker.
Japp, jag vill inte ha några jäkla "leftovers" eller konstiga storlekar.
Och pengar gick det åt.
Rik på en strand i en assnygg bikini, så var det menat.
Jag känner det enda in i märgen.

I dag har vi intagit en sandbunker på Tylösand med filtar och snacks.
Fräknar, sand, hav och våren i en sagolik röra.
Det kan ju inte bli bättre.
Eller jo det kan det!
Som ninjor, fast telletubbies, fast leviterande buddhor.
Hoppade vi omkring bland sanddynorna...

Minilycka: De har sopat gatorna och minibiken rulla som smort:)

  
  
  

Touching the sky

Förra påven spred skräck i de katolska länderna genoma att sprida ryktet:
Kondomer är den produkt som sprider AIDS.
Använder ni kondomer så får ni AIDS.
Gött jobbat puckopåve.

Den nya påven springer nu runt och talar om att:
Kondomer är inte rätt sätt att bekämpa AIDS. Det förvärrar problemet.
I stället tycker denna heliga man nedstigen av Guds led att:
"Lösningen mot AIDS är ett andlig och mänskligt uppvaknande och en vänskap med de som lider"
Ja, jag kan lida vänskapligt, men inte fan slutar AIDS att spridas...

Vatikanen har ett förbud mot preventivmedel enligt den katolska tron... ett liv är ju ett liv.
Och det gäller för kvinnan som har 14 ungar. Som hon ekonomisk inte kan ta hand om i Angola. Hon har 14 barn som svälter ihjäl. Ett 15onde på väg. För ett svältande liv i missär är ett liv. För kvinnan tror på Gud, antagligen en straffande Gud. Och det utnyttjar Påven.

I andra katolska länder här i väst ligger väl barnaskaran på 2-4 barn per familj.
Ja, de använder sig nog inte av preventivmedel.
De har nog bara haft sex 2-4 ggr.
För det har Påven sagt

I bland undrar jag om gubbarna i Vatikanen drar lappar ur en box, skrattar och pekar.
Eller flyttar markörerna på RISK-spelet, se hur många spelare de kan slå ut så snabbt som möjligt.
För de har makten.

Nä, jag tror de är fast på dagis i den där viskningsleken, där allt går helt käpprätt åt helvete från öra till öra.
Ja så måste det vara.
De måste ha hört fel.
Fattat fel.
Förstått helt fel.

Religion ska väl inte handla om underkastelse och rädsla?
Vad hände med kärlek?

Leker lite husfru
Tro det eller ej.
Det händer då och då.
Faktiskt.
Det är kreativt.
Särskilt när jag undviker studier.

Min önskan är att jag ska ha tid för kreativa saker som att:
- Lära mig sticka
Jag har kommit så långt att jag har tittat på garn och drömt om en asläcker lusekofta.

- Läsa böcker
Jag kan snart bygga en koja av alla böcker som jag har släpat från hyllan till golvet bredvid min säng.

- Skriva
Japp romandokumentet ligger fortfarande orört, även om jag tänker på förändringar i huvudet.

- Trycka mina egna t-shirts.
Jag vet hur man gör, jag vet vad man behöver. Men processen till Claes Ohlsson är för lång.

- Fotografera
Saknar mig själv och viljan att plocka upp kameran.

- Laga mera mat och baka.
Check!
Så då har man lekt lite husfru även om just denna lilla husfru ignorerar tvätten som ligger i travor, blundar för dammråttorna, knölar in papper i hyllorna istället för att soretera, ler mot blommorna istället för att vattna dem, trampar i vinägerfläckarna på golvet istället för att svabba det, låter disken växa pyramidiskt och undviker verkligen att plugga.

I stället har jag bakat.
En mumsig, sjukt nyttig äppelkaka fylld av protein.
En riktig träningsäppelkaka.
Utan mjöl. Utan vanligt socker. Wihoo tack Frida för ett asgott recept:)
Sen försökte jag mig på egen vaniljkesella gjord av fröna ur en vaniljstång
Resultatet blev vaniljluktande fingrar och en kesella som bara smakade kesella.
Hmpf!
Så nu blev det återanvändning, ner med stängerna i en box fylld av fruktsocker. Så ska vi se vad som jäser fram.

Så nu efter att jag har tramsat med bakning, promenader, spinning och sol är det dags att ta tag i idrottspsykologin.
Back to business!
Eller ja, back och back.
En början är ju också bra.

Bzzzzzp
Jag hänger upp husfrukostymen på kroken.
Och tar på mig studentdräkten.
Bzzzzzp
Over & out.

Gick en kvällspromenad igår.
Det vackraste som finns är vårljus.
Rosa lila himmel.
Som långsamt sjunker.
Fåglarna som kviddervippar.
Krokusar.
Och jag skojar inte.
Grilldimma!

Det finns inget bättre.

Fredagen den 13onde var en riktig turdag.
Inte till en början kanske.
Först fick jag tillbaka psykologitentan.
Till min stora förtvivlan missade jag VG med 0,5 poäng.
Jeeez!
0,5
Va fan är det liksom?
Halvor är inget kul.
Särskilt inte när jag tyckte att jag inte svarat fel utan bara missat att utveckla lite.
Det tyckte tydligen läraren också.
Så jag ska få mitt fina betyg.
Tjihoo
Studs studs!

På hemvägen skulle jag till biblioteket och kolla varför jag inte fått någon påminnelse på boken jag använder nu i kursen.
Ve och fasa. En ny tenta om mindre en 2 veckor och jag visste att det var flera i kö på boken. Hade varken råd eller tid att beställa boken. 

- Har du verkligen hämtat boken?
- Ehh ja för en månad sen... skulle väl snarare behöva lämna in den snart...eller?
- Ehh ja jo... hmm va konsigt, du har alltså boken då?
- Ja
- Vad konstigt det står inte att den är hämtad och du står fortfarande i kö på den...
- Betyder det att jag står först på min egen kö då?
- Jag antar det.
- Jaha vad bra, eller ja menar oOOO
- Det står ingen annan här så du får väl låna den från och med idag till den 14 april då.
- Ja ha, ja ohh tack (Dumdidooo)

He he.
Jag tackar ödmjukast för klantig bibliotekspersonal.
Jag är 700 kronor rikare och kommer hinna bli 200% smartare till tentan.

Insåg också att jag behövde ny färgpatron till skrivaren.
Attans ingen kul utgift för en student.
Gaah! 870 spänn...
Men hade tur och hittade ett cheapass ställe som sålde den för 429.
Me very happy!

Sen var jag på myrornas och kollade på gamla skivor som jag kan använda till mitt spinningpass.
Den andra skivan jag fiskade upp hade den låten som jag letat efter överallt i veckor.
Wow det här kan ju inte vara sant tänkte jag.

Det var det inte heller.
För när jag kom hem och öppnade fodralet så var det tomt.
Någon hade snott skivan i butiken.
Ja ja.
Man kan ju inte ha tur hela tiden.

Turen och lyckan fortsatte på lördagen.
Sol och vårigt ute.
En rejäl löprunda på västra stranden. 33 minuter.
Jeez vad stolt jag var. Och fotlederna höll:)
Jag inser hur mycket jag har saknat att kunna springa.

Precis innan jag gick och la mig fick jag mailet om att jag hade klarat cykel teorin.
Hihi.
Somnade mycket gott.
Lucky lucky
Happy happy

Minitanke: Jag är mycket skeptisk till myten om fredagen den 13onde

I morse.
Vår
Definitivt.
Jag gick en lång promenad i solen.
Tittade på knoppar.
Såg en massa snödroppar i trädgården.
Och tänkte: Wohooo
Ingen mössa.
Mmm

Nu
Vinter.
God damn!
Snöat hela eftermiddagen.
Slirat på minibiken till och från gymmet.
Förstod att snödropparna fått sitt namn för att de klarar av att drunka i snö.
Kastade de vita basketskorna långt in i garderoben igen.
Gaah!

Dagens töntrim: Gubben frost, bli till tö och snälla dö

Vilket träsk.
Jag vadar.
Jag simmar.
Patraskar runt i sommarjobbsträsket.
Vilket ni vill.

Eller egentligen.
Kastar mig in med huvudet före.
Söker varenda litet jobb som kan ge mig en uns ekonomisk stabilitet under sommaren.
Gör research om vartenda företag och fjäskar mer än min självrespekt tillåter.
Gud vad trött man kan bli på sig själv.
Har till och med fått köpa ny färgtoner till skrivaren så mycket CV:s har jag skrivit ut.


På radion sa de att de är 20% mindre chans att lyckas få sommarjobb denna sommar i jämförelse med tidigare år.
Fan det var ju muntert!
Så jag har sökt minst 10 jobb idag.
Och för att gardera mig. Så har jag sökt 11 sommakurser.
Nice.
Inte för att jag vill slösa mina högskolepoäng på det.
Men nöden har ingen lag, nu när jag har tårna så nära ett gym, där jag möjligtvis kan börja sommavikariera som instruktör. Nöden har ingen lag när man vill stanna i Halmstad över sommaren.

När man är så nära.
Då vill man inte ta det där sommarjobbet i hemstaden som man börjat hata.
När man hatar, ja då är det dags att byta.
Ja, då kanske det är dags att till och med offra sina högskolepoäng för att slippa magkatarr, dåligt humör, inkompetenta 16-åringar utan erfarenhet och otrevliga kunder med sockerberoende.

Jag fösöker intala mig det i allafall.
Att ha is i magen.
För om två dar måste jag bestämma mig.
För tydligen har jag blivit schemalagd på mitt förhatliga jobb i Jönköping hela sommaren utan att jag sagt att jag skulle jobba där.
Där ser man.

Is i magen.
Stabilitet och veta exakt vad som väntar mig.
Eller.
Andas. Hoppa rakt ut och förhoppningsvis hitta lite lycka.

Miniönskan: Att alla företag jag sökt jobb hos ringer mig på fredag och säger: Snälla kom och jobba hos oss:)


 

Fredag morgon.
På Laholmsvägen var det tung motvind.
Addera träningsvärk i benen.
Ingenting kan få mig att vilja gråta som motvinden på Laholmsvägen.
Eller hata.
Vilket som.
Skrattgråta?

Lyckan var som gjord i lördags.
Sprang i skogen, första gången på 1,5 år.
I hela tjugo minuter varade springturen innan fotlederna gjorde sig till känna.
Men lyckan varade hela dagen.

Viss fysisk aktivitet kan få en att vilja lipa, en annan får en att känna sig oövervinnlig.
Konstigt det där.

Dagens iakttagelse:
Såg en en nyckelpiga på villovägar och snödroppar i trädgården.
Snart.
Snart är det vår.
Tjihoooo...

Minilycka 1: Jag har dansat och endorfinerna studsar.

Minilycka 2: Min porslinsblomma håller på att slå ut, jag väntar med spänning.

Miniinformation 1: Efter luftning av elementen i går så saknar Lena sin tropiska vattenfallskänsla.

Miniinformation 2: I ett rör i en lägenhet i Skår/Göteborg ligger min plopp till mitt örhänge.

Miniinformation 3: Lena försöker läsa idrottsartiklar men kan inte sluta analysera musik som hon kan cykla till.

Så är det.

I bland känner jag att jag vill vara rik.
Inte flådigt rik.
Utan bara tillräckligt.

För att:
1. Se mer av världen.
2. Ubilda mig med jämna mellanrum.
3. Köpa mig loss från alla måsten - och generera mer tid.

Jag kräver inte mycket, jag lovar.
Jag kan tälta mig igenom hela världen och leva med ett gaskök som bästa vän.
Jag kan leva i en sovsäck och aldrig gnälla om att sova på marken bara jag får se, känna och vara.
Jag behöver inget lyx.
Jag behöver liksom bara resan dit och från.

Jag kräver inte mycket, bara att jag får gå en kurs lite då och då för nöjes skull.
Måla akvarell om jag känner för det, gå en massagekurs, meditera, yoga eller gå en litteraturkurs.
För att känna att jag lever och utvecklas - lär mig nya saker.

Sist men inte minst vill jag kunna köpa mig lite tid så att jag kan sticka iväg på de ovan nämnda sakerna.
Inte behöva planera. Köpa tiden och lugnet som krävs för att skriva igen.
Om man kunde starta ett eget företag som man alltid kunde ha med sig? Som man kunde etablera var som helst.

Jag begär inte mycket.
Eller jo, jag gör ju det.
Suck.

Behöver jag nämna att spinningutbildningen var lyckad?
Och att Göteborg var fylld av fina samtal som inspirerade och gav lust och ideér att ta upp skrivandet igen.
Men så var det där med tiden.
Tiden.
Jag jobbar helt enkelt mot den.




Spinningutbildning i Göteborg med fina människor:)