min box

Jag åker tåg för att jag gillar att åka tåg.
Större säten, mera plats, en slags anonymitet, pluggbord, drickarhållare och ljudet, det mysiga ljudet.
Jag åker inte tåg för att jag vill åka buss.
- Alla resenärer som ska fortsätta från Värnamo till Jönköping ombedes stiga av och byta till buss...(bla bla bla)

Detta satte stopp för mina förhoppningar om en trivsam tågresa och att kunna plugga.

Busschauffören körde som en biltjuv.
Jag blev åksjuk.
Två äldre tjocka fulla gubbar steg på och skröt om hur många brudar de skulle hitta denna kväll.
Varav den ena var så full att han inte kunde komma in på toaletten och den andra klagade över hur mycket godis han ätit och hur dåligt han nu mådde. Han tjöt:
- Jag har så jauvla ont i maugen (bred småländska-den värsta) 14 ggr och ja, jag räknade!
De stank sprit och jag mådde illa.

Tre unga tjejer steg på och sjöng väldigt falskt en refräng om och om igen från en urkass låt - i cirka 7 mil.
Jag funderade på hur pinsamt det skulle vara om man faktiskt skulle spy offentligt.

I Skillingaryd steg en parfymindränkt äldre dam på och damp ner nära mig med en petflaska renat och en fuktig illaluktande liten hund som hette Britney.
Det var nästan så jag såg mig om efter en påse.
Hon bjöd de fulla tjocka gubbarna på sitt renat, svor när hennes mobil ringde och skröt om att hon hade gått ner 30 kilo.
Hon var född -48, var förut gift med Larsgöran som cyklade mycket, hennes mamma hette Anna och hon hade två bröder varav en var manligt stilig och den andra mer pojksöt.
Under 7 mil får man höra en del tyvärr och jag undrade hur i hela friden det kom sig att jag lämnade Ipoden hemma.

Helt enkelt en otroligt komfortabel bussresa genom de småländska skogarna.

Jag undrar dessutom om man kan få pengarna tillbaka?
Det var inte alls så mysigt som de lovar på reklamen.
Bitter nej då. Inte alls.
Jag tog ju liksom bara tåget till bussen.
No big deal...