Som ett Paperplane
Jag dansade och en kille kom fram till mig:
- Do you speak english?
- Yes
- Are you here alone?
- No (jag pekade mot Åsa)
- Can I.... Få ja fölla mä daj hem?
- Ehh ursäkta... jag menar... what?
- Få ja fölla mä daj hem?
Jag backade några steg och tittade på honom för att se om han skojade med mig och svarade:
- No!
- Vaffö?
- Därför!
- Vaffö?
- Därför!
Han suckade:
- But thats not really an answer.
- Yes it is!
Killen hade lärt sig den mycket direkta "pickup"frasen på svenska och dessutom förstått så mycket att han också lyckats snappa upp ordet som ifrågasatte ett eventuellt nej.
Jeeeez...
Och jag som trodde att britter var artiga.
Hallå, han sa ju inte ens "please"
:)
Annars var det trädgårdsfest, människor i ett virrvarr, dans på ett sovrumsgolv, longboardåkning på solvarm asfalt, en galen cykeltur och benen fick sin kvot av rytm på m&m.
Sex timmars dagenefterhäng på bolmens i solen och jag har gått från "va brun du är" till "fy fan va brun du är".
Fulländad dag.
Nu.
Solnedgångspromenad och film (det ryktades om kladdkaka)
Jag har fönstret på vid gavel, lyssnar, andas.
Solfrossa.
Och jag kan inte ens föreställa mig en vinter igen.
So, life has begun.
Again.
Tossiga tjejer.
Kvällens låt var Paper Planes av M.I.A
