min box

Jag promenerar en del.
Jag ser en del.
Vissa saker är givna.

Ibland ser man andra saker
inte helt givna
snarare som små utdrag ur bisarra foton än faktiska händelser.

En trädgård mitt i centrum.
Där satt en kvinna på huk
iförd ljusblå morgonrock
hennes hår var upprullat på stora hårspolar
håret var större än huvudet.
Framför henne stod en avlång box i markhöjd
det kom en massa rök ur den
det såg ut som aska
hon höll ihop morgonrocken med ena handen
samtidigt som hon rörde i boxen med en pinne.

Jag gick i genom en dunge i en mindre park
en ung kille stegar mot samma stig som mig
Iförd en stor grå mantel med huva
jag kunde inte se hans ansikte
men där manteln delade sig
såg jag hans bälte
en skinnpåse för mynt
och en kniv.

I indien för nio år sen stannade jag i Varanasi och tog kort
några unga män hade ställt upp en stege mot ett träd
och målade det blått.
Jag frågade:
- Why are you painting the tree blue?
Den indiska mannen skakade på huvudet från axel till axel
som bara en indisk man kan göra och sa:
- Why not?




Det finns inget bättre när det händer otippade saker
som jag skulle vilja spara som ett foto
stunder där man kan fråga varför?
Och svaret är
Varför inte!