min box

I dag välkomnade ajpodden mig med:

Christer, din vän i etern i form av en rulltext.

Det var fint.
Kände mig unik.

Jag älskar dig Christer eller jag menar Morgan.
Skit samma.
Ni låter ju likadant. 


Jag har gjort så många armhävningar idag att jag har svårt att pricka rätt tangenter.
Rätt intressant att man känner sig som mest levande när man egentligen känner sig närmre döden.
Såriga knogar. Hjärtat som tar dubbelslag och man tror inte att nästa andetag kommer att kunna rädda en.

Alive.