Play or not to play
Ibland tycker jag att det är underligt
att alla har en smärtgräns
och den verkar nås simultant
oberoende av varandra.
Som sidospår
sidohistorier
synkroniserade.
Att ibland känner man sig som
världens talang i schack
flytt schack
flytt schack
men i andra fall
känner man sig som pjäsen som flyttas
av alla andras händer
knockas ut.
Schack matt.
Kommentarer
Trackback
