min box

Att vara tillräcklig
-som i att motsvara behovet.


Att vara otillräcklig
-som i att inte motsvara behovet


Att vara övertillräcklig
-som i att överskrida behovet




Winter pics from today - outside of the box

Nu är det som så att det är lite dags igen lite dags för boxen och alla orden som ska studsa mot väggar lite dags att plöja orden på rad utan att tänka inte tänka en tanke bara låta fingrarna gå över tangenter utan paus för inuti innan innanför finns ingen paus för pauser eller pause som man säger på norska betyder rast och rast det har jag sannerligen inte för det är mycket som händer händer händer som håller den varma tekoppen och kramar kramar om kudden som avlastar ett knä som kunde gå snett men som påminner mig mest om stelt och appråpå stelt så kan sammanhang möten och tillfällen vara stela och på något sätt kan man i hasten förväxla det med något helt annat och energier korsar i ett rum och ibland är det bara smicker smicker eller plus plus plus blir minus och jag dricker värmer låter det värma knäet som klarade av afrikanska trummor nyss i vintermorgon i soljus barfota trummande kropp mot golvet med lockiga hårtofsar som sovit i två nätter men som ändå är där de är där för att påminna om att man kan fylla år men egentligen känns det inte som tiden rör sig fastän hastigheten går om sig själv men vad som känns här är jag jag jag och du du du du är där och jag har precis skrivit på kontrakt och jag undra varför det var tvunget att spränga i Stockholm spränga spränga när jag är som räddast och jag räddar en spindel men släpper ut den i kylan låter den smälta snön som en värmeprick och jag är ansvarig för ett mord men vad kan jag säga jag vill ju inte ha den hos mig hos mig är det stökigt och det är dags att släpa fram alla måstenpapper låta dem täcka bordet täcka livet i klart soljus och jag tänker på halsduken som är svår att avsluta men det är dags det är dags att maska av att lägga den andra masken på och le klara av andas långsammare undvika att aveolerna spricker och jag tittar på en blomma som är riktigt ful men som jag bara inte kan slänga så den får stå så känslan är lite stökig ett papper leder till ett annat papper och förhoppningsvis hör de ihop och om jag citerar så är det the times are a-changin´och på något sätt lugnar inte det för jag känns så still när allt annat rör sig och det finns tankar som borde ta ett varv i tvättmaskien en känsla som borde manglas en själ som borde hängas på tork men dammsugaren är paj och det jag vet det jag vet är att hos mig är städningen segregerad för jag tänker att popcorn är enklare att plocka upp än glassplitter

Och jag låter fingrarna löpa tangenter för det går snabbt igen uppe i uppe i ja ni vet däruppe och jag skippar punkter och komman för hastigheten ökar över bröstkorgen och tankarna kastar sig mot ytan ljuset flämtar saknar luft och jag tänker att det är kallt och isflaken påminner om Twin Peaks fast med sol på och jag tänker att skämmas är inget roligt och skämmas är det sämsta för något man inte är inte gör och inte uppnår och det är jävligt kallt och min hud spricker vid tummarna och det gör jävligt ont att smsa fastän jag smörjer smörjer så mycket salva att jag inte kan hålla teglaset för det glider glider som solen utmed fönstret och tiden för december herregud det är redan december och jag har ingen koll och jag sjunger med Anna när det krasar av sanning i orden som kommer de kommer som så att hon sjunger your loosing time your loosing time och jag känner att det är en sanning och det går snabbt och ventilen öppnas och alla småhjärtan sipprar ut lämnar små avtryck avstamp i något mer än livet och hela alltet kanske till och med kan spela med småhjärtan spela med småhjärtan möjligen fyra i rad, fyra småhjärtan i rad som bultar röda innanför den blå plasten ger ingen plats för fem för jag är ändå inte hungrig och jag tittar på änglaspelet som väljer att snurra för nu och när som när som kan det sluta och det gör det antagligen efter december för då är ljuset slut och jag låter fingrarna löpa tangenter och klockan närma sig pass tre av fyra och vem har sagt att man jobbar nio till fem och det kan vara ett skämt när det kommer till mig och vem har sagt att raka hyllor är bättre än en throw in closet för ibland kan jag känna att på golvet på sidan över under är mer levande mer kaos mer rörelse men ändock mer press trots levandet och jag tänker på det stilla det stilla och jag undrar hur det känns för det vet jag faktiskt inte längre för jag känner att jag behöver en skärmsläckare i ögonen kroppen hjärnan en skärmsläckare som säger till mig viskar vidare skickar neurona signaler som berättar no input - go dark. 

Isflak flyter
snödamm sveper
och solen är där
gnister gnister.

Idag klev jag av cykeln
såg det jag såg
och tänkte på skam
att motsatsen är
försoning.

Med sig själv

Jag ledde cykeln
och tänkte på änglaspelet
som lagats
men kan ge upp
närsomhelst.

Ljusflämt
Syrebrist

Jag ställde ifrån mig cykeln
platt fall och ryggläge
snöänglade
vift vift på snömarken
med armar och ben 
i ett cirkelrus
och jag tänkte på raka hyllor
inuti
där var sak har sin plats
att det är så det är.

Att vissa kan inte möblera om...