min box

Jag tänker på vanor och vanemänniskor
och att vi alla ha det i oss.

Tryggt och tråkigt på samma gång.

Att släpa filten
salladslådan
brassestolen,
solkrämen
radion
vattenflaskan
boken och läppsylet
till platsen 
9 meter syd men ändå 4 meter väst om kiosken
där stranden inte lutar allt för mycket
så att du inte bränner dig på halsen.

Rigga upp allt i rätt ordning
bara för att inse att
alla andra människor med vanor liksom du
ockuperat stranden bakom, framför, överallt.

För där har du alla
för där har du brudarna som skulle på måndagsklubben igår och som nu är bakis
alla de där som jobbar som polis
hon som pratar lite för högt
hyresvärden med familj
den blonda otrevliga som aldrig bruka hälsa
fotbollstjejerna som du fystränar
grabbarna som ligger lite för nära
hon som jobbar på sats
han som tränat lite för mycke
han som har vita läppar av solkräm
för där har du den där gnälliga ungen i samma blommiga baddräkt som igår
och som inte borde vara beväpnad med en spade.


Och världen krymper
till ett litet kvarter
ditt trygga kvarter
Kanske att man skulle flytta några meter nord nästa gång?

Leva lite farligt liksom.

Eller ligga kvar
och hoppas på att någon annan flyttar på sig.





Lätt röjigaste bandet på popadelica 2009