min box

Jag är ingen novemberflicka
men ändå är varje novemberdag
redan förutbestämd

Just breathe

Och jag känner efter och jag känner för lite rappa ord så jag skriver lite rappa ord och fingrarna fingrarna glider över tangentbordet utan att stanna och vill du läsa så håll andan för det börjar börjar nu så andas in andas in för jag tänker inte vad jag skriver jag bara knappra rappa ord i karusell runt runt och jag klappar rådjurshuvudet och lägger varm kind mot det kalla snabbt snabbt går karusellen som staplar som berg att klättra över att ta sig över som monument för att säga här har jag varit eller berg att klättra över bara för att rasa rasa ner aldrig ta sig upp och gråta en skvätt ramla falla resa ramla falla resa och jag hör från radion musiken och tempo och det smäller smäller i takt med tankar som trummar och jag tänker på teknik kameror och hastigheter som alltid ska strula och jag undra över återvändandet om det finns mening med saker och jag tänker på genomförande och duktighet att alltid vara så jävla duktig precis som Doppler och jag tänker på november som grått med svaga solstrålar om man har tur och jag missade visst löven som föll och ja jag vet att jag inte sätter punkt komma eller punkt igen och jajamensan är det mindre än två månader till julafton vilket ger lite snabbare hjärtslag än vad behovet kräver av ett hjärta som hör ihop med mig och plötsligt har jag lärt mig sticka för att varva ner för att använda tiden till att skapa forma pilla gneta knopa istället för att dryga ut livet livet det patetiska livet på facebook och det finns ingen känsla av säkerhet och trummvirveln går snabbare runt runt i karusellen och det är litervis av chai och pussel av människor för att förstå plocka plocka i sär samla ihop och jag vet att daggmasken har tio hjärtan kanske saknar ett och i bläckfisken klapprar det tre och hjärta hjärta finns bara ett i mig men småhjärtan strömmar alltid nära huden som bultande små fjärilsslag och jag tänker ibland om de borde komma ut ramla famla fångas upp och det finns en mening som sägs om och om igen att du är levande du är levande du lever så levande och det kanske är sant på det ena eller andra sättet och jag tänker på tiden all tid som kan vara det finaste men det jävligaste om man inte har den och den rinner iväg och du måste andas nu för det är inte långt kvar och ibland är det enda rätta bara att dansa stänga det där rummet av tiden bak och tiden fram att gneta knopa skapa fantisera om en semester som aldrig kommer att komma så idag är dagen jag stänger av ett litet slag och trycker bort alla misslyckande rasera min duktiga duktighet i bland är det bara enklast att vrida upp musiken på högsta volym börja diska för bubblor är vackrare mer lugna än tankar ibland är det bara så att det är enklare att handla garn.