Kungligt in everydayland



Jag tänkte så här.
Istället för att blogga om prinsessans trökiga förlovning.
Så funderar jag på adresslistan i mobilen.

Varje gång jag messar den person som ligger högst upp i adressboken.
Så tänker jag.
Fan va gott det är att killen ligger först i listan.
Att börja på A
Att alltid få vara först.

Och jag slipper lägga tid på att leta.
För tid är viktigt när man sitter och pluggar in 2 års studier på 2 dagar.
Exakt hur tänkte jag där?
 
Nåja.
Han får säkert bara glada sms.
Ingen som hinner tappa tålamodet.
Blir säkert alltid bjuden på fest för att han är lätt att hitta.
Och han får inga fyllesms eller felringningar för det är så uppenbart att han är längst upp.

Han är säkert först på allas listor.
Med ganska stor risk.

Näst intill kungligt liksom.

Överskattad semla...



Om man tycker semlor är överskattade.
Så kan man skriva det på facebook.
My gaad vad folk hör av sig.
Fint.
Att folk bryr sig om ett bakverk.
Som att ha vänner liksom;)

Från början åts semlan enbart under fettisdagen under fastlagen.
Senare.
När svenskarna inte längre brydde sig om att fasta innan påsk, blev det en tradition att äta den varje tisdag under fastans sju veckor.
Som det ser ut idag så börjar bagerierna sälja semlor strax innan jul (ibland till och med före jul) och finns tillgängliga varje dag fram till påsk.
Kommers?


Alla jag känner gillar semlor.
Utan jag.
En torr bulle, för mycket grädde och sötsliskig mandelmassa.
Kanske om man hade gjort dem mindre, plattare och med vaniljkräm stället för mandelmassa, så kanske...
Men då kan jag ju lika gärna köpa en vaniljbulle:)
Ja ja.
Någon charm måste du ju vara?


Snygg är den i allafall, det kan till och med jag erkänna:)


Meningen med livet...

Scen 1
På tåget till Helsingborg. En mamma och en pojke.
Gallskrik, hysterisk, vilja och mamman talade i mobiltelefon.
Gnisslande in i märgen skrik, helt okontrollerad unge som kastade sig fram och tillbaka.
mutor i form av choklad och chips.
Inga gränser.
Pojken hade kontrollen.
Jag fick hjärtklappning.
Och var inte den enda som lämnade vagnen.


Scen 2 ( ur ett samtal för några veckor sen)
- Ska du inte ha barn??? (chockad)
- Nä (trött)
- Men hallå det är ju det som hela livet går ut på, meningen med livet liksom.

Meningen med livet.
Oj oj. Tunga grejer att uttala sig om.
Men om meningen med mitt liv är att leva det genom någon annan och bara för någon annan då har jag ingen mening.
Kalla det egoistiskt.
Kalla det vad du vill.
Jag förstår att det finns mysigare scener än den ovan.
Men jag är inte beredd.
Att ha de så omysigt, att i varje litet val jag gör kan jag skapa en ängel eller rent av ett monster.
Har fullt upp med mig själv.
Änglar och monster åt alla håll.
 
För mig är det lika egoistiskt att skaffa barn.
Att i förlängningen öka sitt eget värde.
Att fylla sitt liv, för att det kanske inte finns något annat just då att fylla det med. 
Att ha någonting att tycka om.
Som förhoppningsvis tycker om en tillbaks.

Så klart jag förstår. Den mening som det pratas om.
Att folk vill.
Men jag har ingen längtan.
Förstå.

Att meningen med livet är just den mening som just DU skapar i ditt liv.
Ditt liv. Ditt val och därför din mening - som är lika mycket värd som någon annans.

Det finns de som tycker att det inte finns någon meningen med livet.
Det gäller bara att hitta den.
Och leva för den.

Eller bara glida runt i en rosa bubbla där man finner mening i allt:)

    
Life is good:)

Helsingborg och jag är vänner igen...



Helsingborg och jag är vänner igen.
Förr var vi inte det.
Men nu är vi det.
Goda vänner.

Det var länge sedan jag kände mig så levande.
Nära havet.
Närmre kontinenten.
25årskalas i en underbart säregen källare med böcker på rad som gick att köpa.
Kafka ska snart få sin plats i min hylla.
Utanför källaren - snöstorm.
I källaren. Absurda händelser.
Skrattattacker. Magnefik mat.
Tutande leksaker som effektivt underhöll de vuxna.

Dans.
Rytmer förlängda till rörelser. Från mitt hjärta.
Ett rus av dans.
Vackra vänner som gör mig hel.
Samtal. Konstiga, trovärdiga och ärliga.
Dragningskrafter. Fuerza de atracción.
Nya människor som pekade och visade mig det bortsprungna.
Fick mig att tro igen.
Motkrafter. Fuerza de contra.

Dansade till efter 5.
Smög in sist av alla på hotellet.
Somnade vid 7.
Frukostbuffe klockan 9?
Jeeeeeez!
80 talisterna vet inte hur man partajar.
Men jag minsann...
Jag vet.

   
På väg till festlokalen och det köpbara biblioteket.
   
Alex, jag och födelsedagsbarnet Åsa. Söta Frida har fått på sig partyhatt(arna)
  
Tutande leksaker och fina flickor.
   
Taxiväntan, dansflickor och parasympatisk återhämtning efter buffé.

Helsingborg

Min box är överfull av intryck, försöker hålla locket på.
Men det studsar så...

Lådliknande utrymme - typ förvaring

Min box.
Det finns en utsida och det finns en insida.
Den kommer med allra största säkerhet att vara trubbig och fyrkantig,
men trots detta är den inredd med fluff och fylld av massa mig.
Det finns väggar åt alla håll som tankar och känslor kan studsa mot
Men då är det som det ska vara, för den är min.
Ibland kan man öppna locket, ibland inte.
Ibland finns det en rosett på. Så det så.
Min box.

Kände att jag behövde upprepa definitionen av min blogg.
Av mig.

Färdigtentad



Trots att jag tappade båda äggen i marken.
Och gul smetig sörja gled mellan fingrarna.
Så tänkte jag.
Allt handlar om inställning.
Det här kommer gå så jävla bra.

Trots att tentasalen var bingohallen, som luktade rök, alkoholkladdiga dofter från nattens bravader.
Så tänkte jag.
Du är så jävla bra.
Sten koll ju.

Och det hade jag.
Ända tills frågan om stress kom.
Livets ironi.
Jag skrev allt som jag mindes om stress.
Utom.
Det.
Som de frågade efter.

Det som jag egentligen kunde mest.

Så ja.
Inställningen var bra.
Nu måste jag dock se den fina meningen i att mina resurser.
Gick vilse.

Men ett G blir det i allafall.

Och nu.
Lena är kedjereaktionen av ett kommande äventyrligt dygn i Helsingborg.
Happy.

Ho hoooo resurserna!?


Psykologi

Stress
uppkommer genom en kombination
av de krav som vi upplever från omgivningen
och våra egna upplevda resurser.
 
Mitt upplevda krav från omvärlden och mig själv.
Ett VG.
Mina upplevda resurser som det ser ut just nu.
Knappt ett G.
= Stress

Detta kan verkligen gå hur som helst.

Nu är allt som det ska igen...



Tre nätter utan sömn.
Somnade runt fyra.
Vaknade halv sju.
Vinglade ner för trappan.
Ingen känsel i ringfinger i lillfinger.
Avdomnade.

Hittade inte cykelnyckeln.
Skulle i väg på morgonspinning.
Skakade handen för att få tillbaka känseln.
Vände ut och in på jackan, vantarna, köksbordet och kollade i kylskåpet.
Sprang ut till cykeln, kanske hade glömt den i låset?
Men nej.
Upp igen.
Väckte sömndrucken fin.
Hjälpte leta.
Vände ut och in på jackan, vantarna, sminkväskan och tittade i diskhon.
Kastade saker omkring mig och svor.
Svor igen.
Igen.
Och igen.

Sömndrucken fin fick skjutsa med bil.

Vid nio hade avdomningen i ringfingret släppt.
Vid tio hade avdomningen i lillfingret släppt.

Såg albino anden utanför stadsbiblioteket.
Såg de båda vita bilarna med öppna bagageluckor.
Och jag traskade över popcorn som låg spridda över marken på cykelvägen.
Det betyder tur.
Så nu är allt som det ska igen.

(Och cykelnyckeln hade fastnat i spiralkanten på kollegieblocket som jag hade vart duktig och smällt ihop)
Där ser man.

Lite för lycklig...



På lördag ska jag bo på hotell för första gången i hela mitt liv.
I Sverige  menar jag då.
En getaway med en massa fina flickor till Helsingborg.
Wroom.
Direkt efter tentan.

Nästa helg.
Göteborg och cykelinstruktörsutbildning.
Konsert.
Wroom.
Längtar.

Bokade en resa till Paris/Hossegor i juni.
Jag har alltid varit nyfiken på Paris.
Några dagar i konstnärsstaden.
Och surfcamp i Hossegor.
Wroom.
Jag ska lära mig surfa.
Skiträdd.
Men va fan man léver ju bara en gång.
Och det kan ju inte vara värre än att hänga upp och ner i en kajak.

I slutet av sommarn, kanske det blir vandring i Norge.

Jag är frisk.
Framtiden börjar forma sig.
Min orkidee håller på att slå ut.
Det är sol ute.
Min träning går jättebra.

Behöver jag säga att jag är lite för lycklig för att tentaplugga psykologi?

Blommogrammiska



Alla hjärtans dag.
Och jag har fått mitt första blomogram.
Jag skulle kunna ta kort på buketten.
Men det kan jag inte.
För min kamera ligger glömd hemma hos Åsa.
Lördagar kan göra sånt med en.
Piggelindrinkar kan göra sånt med en.

På kortet stod det:
Pimpogram med mycket kärlek från Björne och Rickard.

Kan detta ha knopats ihop under inverkan av alkohol?
Möjligt.
Kan detta ha knopats ihop för att "pimp" uttrycket är ett internt skämt mellan mig och mina fd. kollektivboende?
Antagligen.
Kan detta ha knopats ihop för att det kan härledas till sjuk humor?
Kanske.
Kan detta ha knopats ihop av de finaste jag vet och av kärlek?
Jajamensan!

Kanske en liten avstickare från "Lagomreligionen", med tanke på kommersen och att det bara finns en "kärleksdag" om året.

Men.
Jag har fått ett blommogram!
Vem fan bryr sig om kommersen när det står en bukett skimrande i rosa och lila på köksbordet?
Vem vet, jag (Björne och Rickard) kanske har räddat hela lågkonjunkturen:)
 

Hycklar



Det började ruskigt bra.
Det slutade i katastrof.
Jag vill så gärna säga "aldrig mer"
Men det vore att hyckla.
My gaad! man måste vara rätt dum i huvudet när det gäller vissa saker.

Jag tror jag ska rehabilitera mig själv.
Börja sticka på lördagskvällarna.
Varför inte spendera min tid med att välja bland garner och syna olika mått på stickor.
Sjukt spännande.
Kanske läsa mer böcker, generera lite mer vetgirighet som leder till en välfylld hjärna.
Eller kanske rent av skriva färdigt den där sketna romanen.
Det där dokumentet som hånar mig och förblir oöppnat.
Ja.
Det är ju bättre än att skriva ner små meningar på kvitton som jag bara tappar bort.
Jag måste ju våga någon gång.
Sluta hyckla.
Och bara zooma in.

Microblogging 2



Lena är kedjereaktionen av en nyinköpt kjol... hon vill gå ut och dansa.

Microblogging



Tydligen har det blivit coolt att microblogga.
Vilket betyder att jag är cool.

Microblogg för idag (statusuppdatering)

Lena is sjukt lycklig över produktionsfel: 8 st quornfiléer i paketet istället för 6.

Addiction



Åt  pizza i lördags.
Vegetariana.
Med rå lök.
Och pommes.
Smaksensation.

Efteråt.
Skakningar.
Svettningar.
Hjärtklappning.
Dubbelseende.
Och en tanke "Me want more"

Det låter farligt nära ett rus som kulminerar. 
Som avdunstar.
Som vill uppnås igen.

- Hallå (ryck* skak* skak*)
- Välkommen till Bittens sockeravvänjningsklinik, vi kan förnärvarande inte ta emot ditt samtal....
 

RSS 2.0