Mörkerseende
På vägen hem från gymmet längtade jag efter keso och blåbär.
Det är det bästa jag vet, skulle kunna äta det för alltid.
Squink squink knirrade min minibike på brogatan när jag genom squinket hörde musik, jag såg ett ljus, ja såg en skylt, jag såg marschaller.
Jepson hade reakväll för tjejer.
Inte ens mörkret kan hindra min shoppingnäsa:)
Så före blåbärsblåa tänder förtärde mitt bankkonto två nya sportbehåar.
Två hundra kronor rabatt.
Kändes som ett klipp.
Kesomätt.
Lite Idol.
Och njuter av det faktum att jag får dansa igen.
Och hur mycket jag har saknat det.
Det börjar dock irritera mig att mitt G på tangentbordet har lossnat och det kräver tålamod och hög koncentration att få till min G:n.
Till helgen kommer det fint folk till mig på besök från Sverige runt.
Jönköping anländer, likaså Malmö och Göteborg - till och med lite Elin anländer:)
Innan dess måste jag räkna sovplatser, täcken, kuddar, rensa avlopp, städa, handla, panta, sopsortera och tvätta
Funderar på att baka något. Hmm.
Oj oj stökigt i hjärnan.
Funderar på sammanträffanden.
Om och om igen.
Bokstund
Jag har precis läst ut "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist.
I boken anfaller en hög fräsande katter en kvinna som sänder ut tvivelaktiga mänskliga egenskaper.
De äter nästan upp henne.
Klöser.
River.
Tuggar.
Idag på expressens löpsedel stod detta:
Gun-Britt anfölls av ilskna katter...
Bilderna visade hennes sargade ben med plåster på.
Jag kunde inte hjälpa rysningarna.
Brrrr
Jag funderar fortfarande på verkligt vs overkligt.
Mycket bra bok annars.
Spöket tappade lakanet och en älg har lämnat världen
Tandsköterskan hann säga att hon hette Betty, sen började jag gråta.
Innan tandläkaren Yvonne hann presentera sig så hade jag bekänt mina sex års uteblivna tandläkarbesök, mina käkproblem, mina andningsproblem, mina sväljsvårigheter, min konsumtion av sockerfri läsk och mina tankar om min emalj som jag fruktade vara bortfrätt för länge sen.
Och jag hann gråta lite till.
Tandläkare Yvonne sa:
Du har emalj.
Du har jättefina tänder.
Du har inte ett enda hål.
Bara lite tandsten.
Och möjligen lite svullet tandkött.
(Vilket kan bero på att jag i ren ångest köpte en eltandborste och börja använda tandtråd två veckor före besöket)
Jag sa:
Vad hände med mina sju småhål som jag hade för sex år sen?
Tandläkar Yvonne sa:
De har nog gått tillbaka, för jag kan inte se några i munnen eller på röntgen...
Tydligen lönar det sig att inte äta godis:)
300kr kostade besöket och jag trippade lyckligt där ifrån.
I kväll när jag åkte tåg mellan Jönköping och Halmstad körde vi över en älg.
Bara så där.
Överkörd älg.
Det märktes inte mer än en liten bromsning och ljud som om kvistar och stammar bröts på ett träd.
En kommentar som fick mig att vilja sula boken på vederbörande var:
Undrrraaaa hur mooonga taggaaaar den hadeee?
Rullande R och småländskan så böljande ful.
Jag tänkte på ljuden av överkörd älg och vilken kraft som ett tåg har.
Länge.
Fågelfötter?
En morgonpromenad där jag ångrade att jag inte hade med mig kameran.
Vilken soluppgång. Genom röda löv och speglar i vattnet.
Detta är för mig den bästa starten på morgonen.
Lika viktigt som någons morgonkaffe helt enkelt
Jag blir pigg, på bra humör och somnar inte på lektionerna.
Jag tycker särskilt om den där känslan av att vara lite hemlig, att man har varit ute när ingen annan har det, att min dag började en timma tidigare än alla andras.
Så klart folk kör till jobbet, men jag kan ändå se ångan mot vindrutan, trötta kaffeögon, avunden när de önskar att de var jag.
På väg.
Såg några fåglar vid strandkanten vid vättern.
De var stora, svarta med långa halsar och gula näbbar.
En kliande sig på halsen med foten?
Simfoten?
Simhudsfoten?
Jag hittar inget bra ord.
Vad heter fågelfötter?
I alla fall, den kliade sig som en hund gör...
Konstigt.
Tandläkarspöken
6 år sedan som jag var hos tandläkaren.
Snacka om ångest.
I morgon.
Usch.
Kommer sova så där.
Men dansat, det har jag sannerligen gjort.
Fin känsla det där.
Liksom glad.
Menar du mig?
Om ett förslag finns ifrågasätter hon.
Hon tänker i flera led, liksom.
Typ utvecklar själva ide´n.
Detta var en av de finaste komplimangerna jag fått på väldigt länge.
Lite får man tåla
Utmanade ledarskap i fält lika med rugby?
Jag sprang med snabba små pinnande ben över ängsmarken, som ett bowlingklot fast lite mer studsande än rullande.
Jag rymde enligt leken.
Blev tacklad, slängd och mosad mot marken av en kille i 90kilosklassen.
Min nacke krasade som kex.
Kom hem och googlade whiplash.
Sternocleidomasteodeus bilateralt ömmar fortfarande.
Men nu kan jag svälja.
Och andas.
Och framför allt sträcka mig efter chokladen på översta hyllan.
CPR?
15.10
Det kom en puss förbi.
Den åkte ambulans.
15.12
Borta igen.
Konflikthantering
Tänk er att 100 studenter blir utslussade i skogen till hemlig plats.
Tänk er att de blir uppdelade i 12 grupper.
Tänk er att de får traska nästan 3 mil under dagen och lösa 11 uppgifter tillsammans som grupp.
Tänk er hela den dagen utan mat.
Tänk er vad som kan hända.
Detta var ULF " utmanande ledarskap i fält"
Min grupp var en fin grupp. Vi samarbetade på bästa möjliga sätt.
Problem uppstod däremot med andra grupper i samma läger.
Läger skulle upprättas och vindskydd byggas någon timma innan solens nedgång.
Mat fanns till vissa grupper, mat fattades andra.
Redskap att bygga med fanns till vissa grupper, redskap fattdes andra.
Min grupp hade mat men inga redskap.
Vi försökte byteshandla.
Vet ni hur otrevliga människor blir utan mat?
Vet nu hur mycket argumentationer man kan ha över mat vs yxa?
Deras argument var, vi behöver redskapen ända tills det blir mörkt.
Vårt var, ingen yxa - ingen mat.
Konflikthantering på högsta nivå.
Resultat: Ett vindskydd gjort av enbart plast, mätta magar och stolthet över det lilla som åstadkommits.
Dessutom, arga blickar, väsande ord, sammanbitna tänder, beskyllningar uppblandat med lägereld, skratt, sammanhållning, samarbete, sova under bar himmel (då jag inte ens fick plats i vindskyddet) månsken som en ficklampa rätt i nyllet, omkringsmygande rävar och en neurotisk norrman i underställ:)
Minibyggsinfo: Vindskydd ska byggas sjukt låga tydligen och byteshandla bör man annars dör man.
Lådliknande utrymme - typ förvaring
Det finns en utsida och det finns en insida.
Den kommer med allra största säkerhet att vara trubbig och fyrkantig, men trots detta är den inredd med fluff och fylld av massa mig.
Det finns väggar åt alla håll som tankar och känslor kan studsa mot
Men då är det som det ska vara, för den är min.
Ibland kan man öppna locket, ibland inte.
Ibland finns det en rosett på. Så det så.
