min box

Så ska man hem i helgen och sälja socker, E-nummer och transfetter i olika former till människor.

Jag vill ha pengar så att jag har råd att köpa ekologiskt.
Jag vill ha tiden som det kävs att granska produkters ursprung och innehåll.
Jag vill ha orken/insikten att dissa allt från "made in china" och "made in Israel" or "made by barnarbetare"
Jag är trött på vegetariska livsmedel utan gelatin som de pumpar fulla med E120 i stället. Det är en lus!!! Inte vegetariskt!Jag är trött på att vara detektiv.
Allra mest är jag trött på att jag är så klen när det gäller pepsi max.
Gaah.

Även när jag byter ut denna ondskefulla beroendeframkallande läskeblask och dricker grönt vaniljte - så visar det sig att vaniljen är i själva verket vaniljarom, som fan inte är något bra. Det kan vara rötskadad ved. Eller kanske till och med kodynga.
Tja vegetariskt är det ju....
Men.
Poängen är att jag är trött på saker som smakar något som det i själva verket inte smakar och att jag är trött på mig själv som faller för det.

Jag vill stå för hälsa.
Jag vill jobba med hälsa.
Är jag blind?
Nä.
Jag leker blind. Tydligen.
Dubbelmoral.
Javisst.

Efter två allergitabletter.
Så försvann de röda golfbollsögonen.
Och jag kan se igen.

Jag läser om receptorer i sinnesorganen som reagerar på stimuli.
Jag har tydligen extra känsliga sådana.
För jag är så otroligt kittlig.

När Frida och jag promenerade häromveckan så såg vi en man som sågade grenar från ett träd.
Han sågade.
Det knakade.
Grenen föll.
Rakt in i fönstret på huset.
Krasch!
Inte riktigt vad han hade räknat med.

Men så är livet  ibland.
Ibland skär det.
Det knakar.
Man faller.
Man går sönder.

Tur att det kommer nya skott på trädet.
Det kan man förhoppningsvis räkna med.

Jag förstår inte.
Kan man få allergi i januari?
Mot vad liksom? Januariblåst? Tunga moln? En bananfluga?
Allergichock?
Det gör ont i ögonen så att tårar hoppar ut.
Det svider under ögonen.
Precis som skavsåren man bruka få under näsan när man snyter sig.
Fast under ögonen.
Hmm.

Så om jag inte bara känner mig som sju svåra år.
Efter kvällens/nattens mycket trevliga bravader.
Så ser jag nu också ut som det.
Najs.

Funderar på digestivekex.
Och kors i taket.
Plugga lite psykologi.

Digestivekex lika med belöningsystem?
Bloggande lika med undanflykt?
Film lika med verklighetsflykt?
Jag känner att jag är bäst på att psykologiera...
Subjektivism?

Okej okej, jag ska!
Suck.

  
  
Jag fick en piggelindrink, är inte bra på drinkar - men piggelinen var jättegod;)
Flickor på fest.

Sammanfattning i form av stödord.

Kursstart. Psykologi. Inspirerande.
Psykologilärare sjuk. Inställda lektioner hela veckan.
Lena förslappad
Lena känner semsterkänslor.

Lena var fattig innan csn den 20 jan.
Lena blev aprik efter csn och jullön den 21 jan.
Lena blev fattig igen den 21 jan (kvällen) efter att 8625 kr svischade iväg till en cykelinstruktörsutbildning.

Lördag.
Spinnade och kände sig som en kung på grund av sina nyinköpta nya träningsbyxor.
Sjukt het:)
Loppat (fyndat på loppis) Blommiga kastruller
Avmaterialiseringen går sådär. Fan, detta "att hela tiden vilja ha"
Brunchat på smakfullt med Frida - åt i 2 h. Fortfarande mätt.

Nu. Slå in paket. Fixa looken. Iväg på fest.
Obligatorisk spelkväll hette det.
Gaah
Tar nog med några öl så att jag slipper höra mig själv sjunga falskt.
 

Kärleken flög
åkte buss
och sitter nu i en bil
på väg hem till mig.

Tack fina pappa för jag fick din radio.
Så att jag slipper lämna kvar Olle, Martina, Hanna och Christer i köket på mina promenader.
Det har varit svårt att stänga dörren. 

Okej då.
Inte lika mycket tragedi längre.

20.10 i går kväll, när alla andra släpade på sina systemkassar på väg till fest, fikade, hade middagar, nattade barnen, spelade tvspel, satt på en bar eller kanske till och med kollade på körslaget.

20.09 den exakta tid som jag trädde mina slitna kassar med pantflaskor över styret på min cykel och ledde den ned för trapporna.
Jag vinglade med cykeln, kassarna, en flaska föll ur och rullade en liten bit...mummel mummel, hade en soppåse att slänga också.
Satte ned stödet på cykeln, lyfte på locket till soporna, smällde igen locket för att slippa doften.
När jag vände mig om.

Exakt 20.10.
Ett ljussken blixtrade. Hela himlen lyste upp i en ljusblå nyans -  i riktning mot Tylösand.
Jag väntade på en smäll, men det kom aldrig någon.
Det var en konstig raket/alternativt hemmagjord bomb tänkte jag...

Som sagt, inte lika mycket tragedi längre.
För jag har sett en bolid.
Det är ganska coolt.
Jag har sett en meteor som brinner upp i atmosfären.



http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=874862

Tragik i liten skala.
Lördag.
Ensam.
Tränade, dammade bokhyllan och listerna. Jag sökte jobb och väntade i omgångar.
Pantade flaskor på hemköp vid den tid som alla andra släpade på sina systemetkassar.
Tänkte att chokladmuffins kan man baka i sin ensamhet så då gjorde jag det. 
Tittade på dokumnetären "världens mest extraordinära arkitekturer" på teven.
Nu är jag så rastlös att jag inte kan sova.
Tragiken är.
Den bara är...

Jag försöker avmaterialisera mig själv.
Mina saker äger mig.
Och inte tvärtom.
Det gillar jag inte.

Sakerna har blivit fler och fler.
Och jag är rädd att förlora dem, att de ska gå sönder, jag tror att de kommer att vara bra "att ha" någongång eller att de är sammanbundna med minnen - vilket ger nostalgiska motiv. 

Att undvika skapa ett värde för en sak i ens ägo är svårt.
Väldigt svårt.

Just nu sitter jag i mina fina snickarbyxor som jag köpte för elva år sen. Geeeez (vad tiden går)
Jag hittade ett papper i fickan från en dumleklubba. Snacka nostalgi, längesedan som jag åt dumleklubbor kan man säga och då kan jag också dra den fasanfulla paralellen - jag har inte använt snickarbyxorna på väldigt väldigt länge.
Suck.
Det värsta är att jag älskar dem.
De passar.
De är inte ett dugg slitna.
De är sköna som få plagg.

Enda nackdelen skulle väl vara att folk skulle påpeka "men du är ju snart 30, ska du gå runt i snickarbyxor?"
Nemas Problemas!
Eller ve och fasa - hinta om att jag är gravid.
Gaah!
Eller kanske titta snett för att det inte är modernt.
So?

Så nu sitter jag och trivs i mina nostalgibyxor och väger materialism mot smärtan av att behöva kasta bort dem alternativt sälja dem.

Just nu lutar det åt att trotsa.
Använda fastän jag struttar mot 30.
Använda fastän jag kan antas springa till sandlådan eller dölja en finurlig gravidmage.
Använda fastän sparkdräkter lämnat tiden även om jag missminner mig att det inte var så länge som jag såg folk ha dem (igen)

Grrr, som sagt jag försöker avmaterialisera mig.




  
Otroligt vacker vintermorgon från mitt öpnna fönsterperspektiv

Synestesi.
Jag ser svart i den ensamma 1:an
om det är så att 1:an inte trivs bland 50 fisiga beiga som bottnar till intet vit.
Som inte ens är en färg

2 kan vara röd.
Om den kommer hem.

De starkt orangea 8 är trygga.
Och är religiöst eviga. 

Svart är inte heller en färg.

Synestesi faktiskt.

Med enstaka ord:

Igår.
Dansade.
lycka.

Nu.
Livet.
Kroppsligen.
Rytmiskt rastlös i köket
Väntar på inträffanden
trummar med fingertopparna.

Livet.
Själsligen.
Religiös.
Rensar i garderoben
i annat
och längre in.



  
  

Framsida på lappen: Gott nytt år Lena 25 år


Inuti lappen stod det:

Hej o Gott nytt år Lena & Co

Vi har fest här nedan och ber om ursäkt för hög musik!
Ni får gärna komma ner o (klaga)/FESTA med oss om du ni vill!
Vi är åtminstonde 2 (3) ungkarlar (!) och dessutom ett glatt gäng.
Vi ses. puss puss
/ (morgan & jenny)
   ANDERS & JONTE

Denna lapp var instucken under min dörr när jag kom hem från Jönköping.
Senast jag kollade bodde det BARA ett par under mig, men jag kanske har missat något.
Senast jag kollade så var det ex "beep" antal år sen som jag fyllde 25:)
Men roligast är nog ungkarlarna, kunde de inte betämma sig om de faktiskt var tre stycken för att:
1: En inte dök upp på festen?
2: För att en av dem inte riktigt kunde bestämma sig om han var ungkarl eller inte?

Än så länge är jag inget Co, inte heller har jag fördubblat min personlighet eller blivit fin nog för att tilltalas med ett ni.
Men otroligt road är jag
Ha ha
Ja, geeeezzz!
Får sådan lust att säga något pinsamt nästa gång jag ser dem...

Skärpning Lena!
Nu har du du tramsat bort hela den här kvällen också.
Plugga!
Minst en halvtimma i allafall...

2009 alltså.
Mitt sista år som tjugonågonting har påbörjats
Oj oj.
Känn ingen press.
Absolut inte.

Årets första dag.
Frukost med fina vänner.
Ett avsked.
1,5 h solskenspromenad utmed Vättern.
Brunch i sängen.
Funderade på att plugga lite.
Men övertalade mig själv till 3 filmer på raken i sängen.
Ett telefonsamtal.
Funderade på att plugga lite.
Men tyckte jag var värd lite glass med hallon i sängen istället.
Laddade diskmaskinen.
20.55 tog fram datorn för att plugga lite.
Ignorerade dokumentet "projektarbete"
Nu, facebookat, hotmailat, bloggläsning, msnat, bloggat, matlådor, laddat foton och lyssnat på sommarmusik...

2008 års sista dag.
Vänner, god mat, skratt, minnen, raketer och sällskapsspel.
  
  

  
Fin nyår med de allra finaste.