min box

På riktigt.
Det gör ont att Michael Jackson är död.

När jag var nio-tio hittade jag ett kasettband som min syster hade spelat av.
Jag spelade det på repeat och särskilt en låt repades av knappen rewind mer än någon annan.
Man in the mirror.
På egenkomponerad svengelska skrev jag ner orden som jag hörde, stavade dem knaggligt och knöligt på en papperslapp. Lyssnade, spolade tillbaka, lyssnade, pausade och på min blåa heltäckningsmatta koreograferade jag min egna dans till låten.

Det fanns ju inte direkt något google eller you tube där man kunde slå in sökorden "man in the mirror lyrics" 
Jag blev i allafall fullkomligt uppslukad av orden:
 

If you wanna make the world a better place
Take a look at yourself and
then make a change.


Ville jag ha en förändring så var det tvunget att börja hos mig....ingen annan.
Fantastiskt tyckte jag
Jag hade makten.


När jag var tolv år hade jag en pojkvän som var hiphopare - han älskade Michael Jackson:)
Många raster under hösten i sexan ekade orden.
- Nä Lena inte så, så här... men kolla då.
Tillslut kunde jag göra moonwalken.

Så nu sitter jag här och känner mig tom.
Och skulle ha velat spontandansa i Stockholm...
Och rockat som fan
Det var det jag vill säga.
Att det gör ont.